Alltså Lucia är ju en av de mysigaste traditioner som finns, men samtidigt är den helt obegriplig. Låt oss fira ett italienskt helgon som ingen annan i hela världen uppmärksammar. Klä både henne och hennes anhängare (ja för antalet anhängare och kraven på dem är ju inte lite märklig) i livsfarliga och obekväma outfits och be dem sjunga. Gärna så tidigt på morgonen som möjligt. Och lussekatter och pepparkakor är den ultimata frukosten, men bara den 13 december. Trots detta är det så fantastiskt trevligt!
Jag har ju inte gått Lucia på hur många år som helst, men i år var det dags! Alla nyinflyttade på Lunds Studenskagård var
tvungna att ställa upp i den årliga traditionen där alla som haft anknytning till LSG var välkomna att titta, och jag måste säga att det gick över förväntan. Vi hade valt Luciana (den enda icke-svensktalande i hela proceduren) att vara Lucia och det gjorde hon som ingen annan! Klockan sju på morgonen gick vi in till Natten får tunga fjät, till en fullspäckad salong, och sjöng för både nuvarande studentskor och de som bott här för flera årtionden sedan. Hur mysigt som helst!!! Det var så vackert med alla ljus och helt okej sångprestationer. Det följdes sedan av en gemensam frukost och tal. Varje våning hade fått olika uppgifter att förbereda, så vi på våning tre hade tillbringat hela onsdagskvällen åt att baka lussekatter. Vi gjorde både vanliga och veganska och de veganska var faktiskt över förväntan!
För en som älskar firandet och gemenskapen av traditioner så spelar det ingen roll hur märkliga de är, det är så fantastiskt att få ta del av och kunna sprida glädje och ljus :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar