Concrete Jungle Where Dreams Are Made Of

Nu när man varit hemma ett tag och jetlaggen börjat lägga sig, kommer intrycken ifatt. Kan inte förstå att jag tagit examen och lämnat Wingate för gott; att dessa fyra år, som jag kämpat för sedan jag var tio, helt plötsligt är över. Jag har lärt mig så mycket och jag har växt som person på ett sätt jag aldrig trott var möjligt. Jag har mött så många människor som har influerat och inspirerat mig, och som jag kommer minnas så länge jag lever. Under mitt liv har jag skapat möjligheter för mig, som gett mig upplevelser och minnen, som i sin tur format mig till den jag är, och det är nåt jag är stolt över. Med en simkarriär, en kandidatexamen och ett liv i nåt som känns som ett parallellt universum i bagaget börjar jag nu styra om min färdriktning. Jag säger adjö till delar och håller hårt fast vid andra, medan jag välkomnar nya utmaningar.

När jag skrev titeln på inlägget skulle det bli en fortsättning på vår härliga resa i New York, men det tog en annan riktning. Hur som helst, jag lägger upp lite bilder från storstaden i alla fall. Vi såg nämligen en massa turistiga saker! Innan Filippa åkte hem, tog vi en snabbrunda i Central Park på tisdagen. Sedan fortsatte vi upp längs hela Times Square. Trots att jag varit där förr så blev jag överväldigad av de stora byggnaderna. Det är som man blivit svald av ett hav av skyskrapor! Hela familjen var överens om att det var en häftig upplevelse, men vi blev alla rätt snabbt trötta på trängseln och hur smutsigt det var överallt. Efteråt smakade det fantastiskt med lite pizza på typiskt amerikanskt vis.
På onsdagen åkte vi till minnesplatsen för World Trade Center-tornen, vilket har gjorts till en vacker, men sorglig plats. Den delen av Manhattan var så mycket renare och trevligare än den mer centrala delen. Därifrån gick vi till Wall Street, med ett stopp på pappas efterlängtade Burger King. Sedan tog vi oss till andra sidan och njöt i ett par timmar av lugnet i Central Park. Det blev verkligen en riktigt bra resa, till och med över vad vi förväntat oss!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen Aiden!

Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...