Här kommer en liten historia. De flesta barn på 90-talet växte upp med Pokémon. Bland "de flesta" ingår dock inte jag, av den simpla anledningen att min pappa inte lät mig. Det berodde på att han var orolig att jag skulle få för mig att jag hade superkrafter jag med, och därmed hoppa ut från ett fönster eller något liknande (jag kan ju knappast klandra honom för dessa farhågor).
Hur som helst, 20 år senare har jag mognat tillräckligt för att ge mig in i den japanska anime-världen utan större självsladerisk, och har nu, precis som stora delar av västvärlden börjat spela Pokémon Go.
Helt fantastiskt med ett spel som tvingar spelaren att ta sig ut och röra på sig, dock är det ju en ren trafikfara (och fara i största allmänhet). Häromdagen blev min löptur omvandlad till en hektisk Pokémonjakt, och idag tog det mig nästan en timme att cykla till jobb eftersom jag var tvungen att stanna och fånga Pokémons hela tiden. Dock la jag märke till att de inte placerar några på större vägar eller andra farligare platser, samt att telefonen vibrerar när där är en i närheten, så jag behöver inte titta på skärmen hela tiden.
Pokémon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen Aiden!
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
-
Jag är en djup funderare och jag drar med alla i min omgivning i mina funderingar. Min senaste djupa tanke inträffade för ungefär tio minute...
-
Hemma i Skåne och firar påsk! Igår var vi hos farfar och Ethel och åt middag och imorgon ska vi till mormor och morfar. Dagen började me...
Det är inte bra att ha spelet på i trafiken. En olycka händer lätt. Var rädd om dig. Hoppas att vi ses på någon simtävling snart!
SvaraRaderaSimmarförälder.