Weekend away

Den här helgen har varit perfekt. Vi tog en miniweekend i Chicago med vänner och det blev en fantastisk liten semester. Jag, Mehdi, Diana och Dexter tog en Uber till Ana, som bor i norra delen av stan, I fredags och vi spenderade hela eftermiddagen på stranden. Hennes lägenhet har perfekta läget i ett mysigt område med supertrevliga restauranger, caféer och affärer. Hon har buss som går direkt downtown och gångavstånd till stranden. Både jag och Mehdi blev helt förälskade i området. Jag tycker faktiskt riktigt bra om Chicago, det är en så trevlig stad med så mycket att hitta på.
Efter bad och sol klädde vi upp oss och åkte in till centrum. Vi åt på Sweetwater Tavern, ett ställe som Martina rekommenderat, och det var jättegott. Den låg precis vid the bean, som såg riktigt cool ut på natten. När vi ätit färdigt gick vi till en rooftop bar med fantastisk utsikt över stan.
På lördagen drog årliga Air and Water Show igång, vilket var anledningen till att vi åkte dit från första början. Det var en mäktig upplevelse med en massa militärflyg, helikoptrar och fallskärmshoppare som visade upp sig och gjorde konster. Självklart hade hela staden samlats på stranden och omkringliggande områden, men trots det (och det är vad jag verkligen gillar med Chicago) kändes det inte packat. Folk var försiktiga och tog hänsyn till de runtomkring dem. Det var inte mycket fysiskt utrymme mellan oss och grannarna, men tack vare hänsynen alla tog, fick man ändå plats att andas. Showen var riktigt imponerande och vi fick chansen att sola och bada ännu mer. På kvällen åt vi sushi-burrito och spelade kort.
Båda morgnarna tog jag mig en löptur längs maratonrouten och jag fick sällskap av Mehdi de första fem kilometerna. Det var helt magiskt! Vi sprang genom parker, genom stadens zoo, längs stranden, och hela tiden var vi omringade av andra löpare. Ett lokalt företag hade även tagit på sig att stå och dela ut gratis Gatorade längs banan. Löpturen gjorde oss båda ännu mer kära i staden.
Hela helgen var kanon, men höjdpunkten var nog ändå att Mehdi brände sig i solen medan jag klarade mig helt utan problem...

Six Flags

Uppvuxen med årliga besök på Liseberg var det nu länge sedan jag var på ett nöjesfält, men igår var vi ett gäng som samlades på Six Flags. För första gången i mitt liv hade vi fast-passes så vi kunde I princip bara gå från en berg-och-dalbana till nästa, utan uppehåll. Vi åkte hur mycket som helst! Upp och ner, loopar, stup, flumride, radiobilar, och en massa kul. Det var en sån rolig dag då man bara känner sig som ett litet barn!

American Court

Vi började titta på Suits för nån vecka sedan så nu vill jag ju självfallet bli en advokat när jag blir stor. Även om det inte kommer hända, så kan man ju låtsas lite. Typ som när man följer med badass Mehdi till rättegång som advokat/vittne. För några veckor sedan blev han stoppad för fortkörning av polisen, men istället för att "sätta dit" honom för det, var polisen snäll och satte dit honom för "equipment violation". Han hade nämligen en skyddsplast över registreringsskylten som tydligen blänkte, vilket visade sig vara förbjudet. Så naturligtvis blev det rättegång...
Innan jag beskriver rättegången, låt mig berätta om människorna där. Jag satt i vånda hela vägen dit för att jag packat alla proffisionella kläder, och det bästa jag hade tillgängligt var en blommig klänning. Vem sitter med på en rättegång iklädd blommor liksom?? Mehdi själv var ordentligt uppklädd. Det gäller ju liksom att vara dressed for success. När vi kom fram var dock i princip alla "brottslingar" klädda i antingen pyjamas och mjukiskläder, träningskläder eller möjligtvis jeansshorts. HALLÅ??? Du är här för att övertyga en domare om att du förtjänar minsta tänkbara straff OCH DU ÄR KLÄDD I PYJAMAS?!?! Har folk ingen känsla för värdighet? Dessutom verkade ingen bry sig om att vara i tid, utan stövlade in när de kände för det. Inklusive domaren.
Vi var tillsagda att vara där klockan 9 och det var en grupprättegång med trafikviolations. Tjugo minuter senare drog det igång med ett typiskt "all rise" och en mantelbeklädd domare kom in. Framför alla andra som väntade tog han sig an ett fall åt gången. Vi hade förberett med bilder som visade att Mehdi tagit av plasten från skylten, hade ett förklaringstal redo och jag var redo att försvara honom minst lika bra som Harvey Spector hade kunnat. När det sedan äntligen var Mehdis tur gick det till ungefär så här: "Mehdi Zeraidi step forward. Case dismissed, you may leave." That's it. Ingen böter, inget straff alls. Det var ett slöseri med allas tid, men nu kan jag i alla fall skryta om att ha varit i amerikansk rättegång.

Towers at Four Lakes

Femtonde augusti 2017 fick Mehdi nycklarna till vår första gemensamma lägenhet, vårt första egna, riktiga boende. Ett förstahandskotrakt på en etta i Lisle, ett område, en stad, en stat som vi inte visste något som helst om. Exakt två veckor senare fick jag möjligheten att flytta in. Nu, ett knappt år senare, är det dags att flytta ut ingen och ta oss an nya äventyr. Året har gått väldigt snabbt men ändå är detta det längsta jag bott på ett och samma ställe, utan avbrott och ut/inflyttningar sedan jag var 15, och vi kunde inte ha haft det bättre.
Vi båda håller med om att det är skönt med förändring av rutiner, men att flytta ifrån varandra, att klämma in allt vi äger i ett litet dormrum och att återigen inte ha en susning om vad som kommer här näst för oss är tuffare. På ett sätt är det skönt att ha Mehdi kvar här, så vi inte behöver bryta alla band på en gång, men på alla andra sätt är det rätt trist.
Hur som helst, det har varit ett fantastiskt år som sambos, med härliga grannar, makalöst vackra omgivningar, underbara vänner och många nya lärdomar. Men nu är nycklarna inlämnade och vi välkomnar nya äventyr.

Kräftskiva och flyttlass

Vi har en studio-lägenhet som vi bott i i ett år. Ni ANAR inte hur mycket grejer vi har lyckats samlat på oss. Allt detta ska nu få plats i ett litet dormrum. Vi började gårdagen med att springa en runda, och Mehdi följde återigen med på de sista fem, i sina nyinköpta Hoka!!! Är så stolt över att han faktisk köpte ett par väl utprovade löparskor. Därefter började flytten... Det jobbiga är tänkandet. Vad ska packas var, hur ska man få plats, vad kan vi slänga, hur många rundor måste vi köra, osv. Resten är bara arbetskraft.
När vi flyttade in i höstas så var vi på en Walmart närmre Mehdis skola, och precis bredvid låg en restaurang som luktade helt magiskt gott. Ända sedan dess har vi sagt att vi måste testa och skojat om att vi kan äta där när vi flyttar ut, och igår blev det verklighet! Vi båda åt gyros och det var absolut inget märkvärdigt alls. Så var det med det.
Flyttandet och uppackandet tog mycket längre än planerat så vi blev sena till kvällens kräftskiva. Men alltså kräftskiva! I USA! Martina hade ordnat i trädgården med stolar och bord och vi var över 20 pers som åt kräftor, räkor, pajer, sallader och en massa annat gott. De hade till och med gjort egna haklappar av matkassar. Det var hur trevligt som helst och det perfekta sättet att träffa alla än en gång innan flytten.
I fredags var vi och åt sushi med Edward så vi fick sagt hej till honom också. Mehdi är nämligen klar med sin internship nu, så de lär inte träffas på jobb nåt mer. Mehdi var hur nöjd som helst med jobbet i sommar, har har lärt sig så mycket, och projektet han jobbat på kan hjälpa hela Ecolab som organisation.
Imorse var vi uppe tidigt igen och fyllde bilen än en gång. Sedan åkte vi till Farida för att passa Ibrahim ett par timmar. Nu har vi bara ett par rundor kvar, sen ska flytten vara klar.

Tack för den här gången!

Den här veckan var sista veckan hos Alex, min kiropraktor. Han och Active Health and Restoration har verkligen gått above and beyond. Jag har egentligen varit "oskadad" sedan slutet av maj/början av juni, men jag har gått dit ändå för att få träning, spännande övningar och motivation. Det är alltid ett sånt härligt gäng där som tränar och rehabar tillsammans, som jag definitivt kommer sakna! Med mina egna planer på att bli fysiotherapeut har jag lärt mig så otroligt mycket coola grejer! Varje gång jag frågar nåt (oavsett om det är teoretiskt eller gällande någon som är där för behandling) har jag fått väldigt uttömmande svar eller motfrågor att fundera på själv. Det har varit väldigt givande 5-6 månader som jag absolut kommer sakna.

Utöver det så har packandet fortsatt, och ju mer vi packar desto stökigare blir det här. Vi tog en paus från stökigheten härom kvällen och åkte med Martina och Mark och åt tapas. Restaurangen låg i vad som verkade vara en gammal herrgård, med fantastisk utsikt och omgivning. Nästan magiskt! Vi beställde in massor med godsaker och det var hur gott som helst. För en som konstant lider av beslutsångest, är tapas ett kanonbra koncept.

I tisdags flög Diana tillbaka hit, så hon sov över här till onsdag. När jag var färdigjobbad åkte vi till Romeoville och jag hjälpte henne att flytta in. Jag hämtade även upp Mehdis nycklar och kollade in hans boende, och det kan nog bli helt okej tror jag. Vi får se hur det går i helgen när vi faktiskt flyttar!

Distansrekord

Jag har bokstavligen bott i sängen hela den här helgen. I brist på andra lösningar äter vi frukost, lunch och middag där. Vi har precis börjat titta på Suits, så det gör ju bara det hela bättre. Jag gillar filmer och serier som handlar om advokater och andra smarta personer!
Igår morse gjorde jag nytt distansrekord (räknar fortfarande inte BUS) då jag sprang 26 km. Fick även den här gången sällskap av Mehdi de sista 5, och oj vad det behövdes. Den här veckan skulle ha varit återhämtning men med uppkommande flytt och grejer fick jag planera om lite. Så jag har nu de senaste fyra veckorna haft vecko-distansrekord, med juli som slutade på totalt 183 km. Behöver jag nämna att jag var lite sliten under turen igår?
Efteråt var jag helt slutkörd! Vet inte om det bara är jag, men värmen (det var drygt 30 grader och sol) och ansträngningen ger mig luftbubblor i öronen, så I flera timmar efteråt hade jag luft i öronen, precis som man får när man gäspar, utan uppehåll. Men tack vare mina medvetna ansträngningar för att återhämta mig så kände jag mig oförskämt pigg och fräsch efter brunch. Jag har verkligen verkat hitta vilka knep som funkar för mig!
Kvällen avslutades med take-out från Lucky Wook. Som ni vet är det min "belöning" när jag känner att jag verkligen presterat bra träningsmässigt, och det kände jag att jag hade. Nu sitter jag i solen, vid poolen, och njuter av starten på min välbehövliga återhämtningsvecka!

Lite tomt!

Vi tänkte att det är lika bra att lägga ut allt som ska säljas i god tid på olika sajter, man vet ju liksom inte hur lång tid det kan ta att bli av med allt. Nu blev vi dock av med allt. Så nu sitter vi här i en lägenhet utan soffa, matbord, sängbord, soffbord och sänglampor, och det är en och en halv vecka tills vi flyttar. Lägenheten har aldrig varit så stor förr. Vi sålde även vår älskade grill som vi haft så otroligt mycket glädje av, så nu blir det att sitta på golvet och äta rester.
Jag njuter i fulla drag av min lediga vecka! Det är så skönt att ha poolen precis utanför dörren! Den här veckan har jag gjort det till en vana att springa på morgonen och sedan ta med mig någon form av återhämtningsvara till poolen och ligga där tills jag känner mig redo för brunch. Jag har experimenterat lite med återhämtningsprodukter, men idag uppfann jag något helt magiskt! En halv banan, en skopa proteinpulver, en tesked matcha, lite grekisk vaniljyogurt och så vatten och is ner i en blender. Voilà, dundersmoothie!
Förutom att bara njuta så har jag börjat organisera lite inför flytten. Jag var även och hälsade på Caylee och de andra på jobb häromdagen. De har det bra och det var kul att ses, men oj vad skönt jag tycker det är att inte vara kvar där.

Ordnade med lyxfrukost förra helgen när Mehdi för första gången på månader inte behövde ställa klockan. La cream cheese och blåbär i croissanten innan jag rullade ihop dem. Supergott! 

Gäller att passa på att njuta av balkongen och utsikten medan man kan!