Dagen ros åt okänd gubbe!

Nu har träningen dragit igång igen. Första träningen efter ett uppehåll är alltid så otroligt härlig. Man känner inte igen sig alls i simningen då, sedan känner man hur man sakta hittar tillbaka till nåt som är bekant. Mellan träningerna lastade vi skräp (mina sönderslagna resterbland annat) på ett släp och körde till tippen. Jag kände mig rätt sorgsen över att vi skulle kasta min allra första cykel, jag har ju ingen användning för den så därför slängde jag den. Men strax efter att jag kastat den kom en gubbe fram och frågade om det var något fel på den, och om han kunde få ta den till sitt barnbarn. Jag blev överlycklig! Riktigt roligt att min kära cykel får leva vidare i ett nytt hem. Tack trevliga gubbe för att du förgyllde min dag!