För väldigt exakt ett år sedan beskrev jag mitt livs mest omvälvande år. Nu, ett år senare, har denna förändring blivit min vardag och allt går som om detta var det liv jag var född till att leva. För varje år jag lägger bakom mig kommer nya prövningar och nya lärdomar, och jag växer som person.
Mitt 2014 började med Conference; helgen som tog bort alla tvivel jag kunnat ha huruvida simninga är värd all den energi som jag lägger på det; helgen där dryga 40 individer gick samman som ett, okrossbart lag. Utan tvekan en oförglömlig upplevelse.
Conference följdes av en vild, typisk collegevår. Spring break i Miami, påsklov i Myrtle Beach och underbara äventyr däremellan. Våren innehöll även en kaotisk och dramatisk housing-uppgörelse, som kanske inte blev helt bra. Sliten men nöjd tog vi sommarlov, och tre månader var planerade i Europa.
Det är ju inte varje år man fyller 20, så för att göra den dagen till något extra åkte jag med vänner till Amsterdam. Med familj och släkt tog jag mig till Bornholm, SM i Borås samt till Vansbro. Självklart besökte jag även Nyköping. Det var en lång, varm och underbar sommar, som avslutades med att jag tog mitt kökort två veckor innan jag åkte till Cait i Pennsylvania.
Det senare halvåret har varit mycket upp och ner för min del. Höjdpunkterna har varit mina besök i New York, alla nya vänner jag fått, att simningen gått riktigt bra och att jag blivit betydligt starkare. Sedan har ju livet tyvärr alltid lite mindre roliga detaljer planerade för en. Nu, under mitt tjugonde år, tyckte det visst att det var dags att kasta in mig i onödiga problem med boysen. Återigen blev jag påmind om hur mycket energi sådant slukar. Men det är sånt man måste ta sig igen antar jag.
Allt som allt har året varit superbra, och efter en toppenjul hemma i Sverige är jag nu redo för 2k15, och hur kan ett år börja bättre än med ett träningsläger i Florida?
Återigen tack för att ni fortsätter följa mig här på bloggen!
