I said YES to the dress!

Och till vigselförrättaren. Och till hotellet. Vilka dagar det har varit alltså! Jag var iväg på runda nummer två med Johanna och Cajsa i fredags för att bestämma mig för en klänning och även de var fantastiskt stöd. Jag kan nu stolt meddela att jag har valt, beställt och halvt betalat för the dress of my dreams! Åååh vad jag ser fram emot att få bära den!!!! Stort tack till Bella på Wedding Store för ditt tålamod och din hjälp.

I måndags kväll var jag och Mehdi och träffade Mona, min gamla rektor från lågstadiet och numera vår vigselförrättare. När jag såg henne på listan över vigselförrättare i Eslövs kommun var hon det självklara valet. Hon blev jätteglad när vi kontaktade henne och efter mötet i måndags kände både jag och Mehdi oss väldigt nöjda. Det lägger lite extra sentimentalt värde på det hela. Vi gick igenom våra tankar och idéer och Mona verkade tycka att detta ska bli jättespännande då det kanske inte riktigt kommer vara som en typisk borgerlig vigsel annars är.

Slutligen har vi även, äntligen, bokat hotell till bröllopsnatten. Om klänningen var det svåraste beslutet hittills så var hotellet definitivt det mest irriterande beslutet att ta. Helt ärligt, vi kommer dyka upp mitt i natten och lämna det efter frukost, så den enda ”lyx” vi kan njuta av är ju frukosten och ett fräscht rum såklart – och så finns det en miljon olika hotell med varierande inslag av olika lyxigheter som vi ändå inte kommer hinna ta del av. Jag gav upp och sa till Mehdi att välja, så nu har vi bokat ett hotell i södra Lund i alla fall. Nästa stressmoment att ta tag i är DJ – rekommendationer uppskattas!

Så här firade vi en toppenhelg med fylld med att ta det lugnt:

Klänningsjakt

Som ni kanske märkt är innehållet på bloggen för tillfället ca 90% bröllopsfixerat. Jag borde kanske kalla den Livet som blivande brud ett tag? Jag är först i mitt kompisgäng att gifta mig så ingen kan riktigt tala om för mig vad som gäller, men jag lär mig rätt snabbt. Tack vare min fenomenala planeringsförmåga och att jag för det mesta är ute i god tid, så verkar det mesta lösa sig hittills.

Jag började min ledighet förra fredagen med att åka och prova klänningar. Brudklänningar alltså. BRUDKLÄNNINGAR. Helt ofattbart att jag ska få gå klädd så en hel dag. Jag tror ärligt att detta är det svåraste beslutet hittills, just för att klänningen är så personlig och för att jag inte kan rådfråga Mehdi. Den måste liksom spegla mig och min personlighet. Dessutom är detta en once in a lifetime-grej och jag kommer aldrig få tillfälle att bära något liknande igen. Som tur var hade jag med mig en super-crew, bestående av Emma och Fanny, och de gjorde ett fantastiskt jobb. En fotograferade och en antecknade; Emma hade med snacks för tålamodshöjning; och båda kom med riktigt genomtänkta synpunkter.

Jag hade bokat in provning i sammanlagt 3 affärer, Proms and Weddings, Wedding Store och Jolie Bridal och jag provade över 20 outfits. Vi insåg ganska snabbt vilken modell som var ”min”, sen gällde det bara att hitta den perfekta varianten. Hon som hjälpte oss på Proms and Weddings hade ett ofattbart öga för detaljer och piffade till varenda klänning på ett magiskt sätt. Jag förstod redan på en gång att ingenting är omöjligt. På Wedding Store var de väldigt professionella, vi fick verkligen känslan av att här är man trygg. Klänningsköp här innebär bland annat direktkontakt med sömmerskan och konstant uppföljning/provning. Jolies Bridal hade en av favoriterna, men jag fick i allmänhet en mindre bra känsla där. Stämningen var inte densamma och inte kunskapen heller.

Efter allt provande satte vi oss med välförtjänt te och kaffe och gick igenom valen grundligt. Jag har absolut mina favoriter, men jag är inte framme 100% än vilket innebär att jag kommer ta en runda till idag. Jag hoppas kunna göra ett val i helgen, eftersom det tydligen tar JÄTTLÅNG tid att beställa och få en klänning anpassad och ingen vill bli stressad i slutändan.

Något jag lärt mig att uppskatta är kunskapen hos de personer jag involverar. Detta är trots allt mitt första bröllop medan fotografen, sömmerskan, tårtbagaren, osv har gjort detta hundratals gånger tidigare. Därför tycker jag det är superviktigt att jag trivs med personerna och inte bara med vad de kan leverera. 

En ledig vecka

En ledig vecka är precis vad jag behöver – och jag har planerat ett strikt schema för att göra ingenting större delen av tiden (typ). Jag insåg att jag inte varit ledig på riktigt sedan sommaren 2018, då jag ju jobbade eller läste franska hela förra sommaren. Men innan ledighet måste man genomlida några tentor, så förra veckan hade vi både en skriftlig och en praktisk. Hela denna kursen har varit jätteintressant och har verkligen fokuserat på fysioterapeutiska undersökningar och behandlingar. Vi har lärt oss enormt mycket och jag såg fram emot att få visa mina kunskaper på slutproven. Jag tror aldrig vår klass har varit så enhetligt arga förr som vi var efter den skriftliga tentan – 46 frågor varav 42 var multiple choice. Hur kan man bevisa någonting viktigt alls med multiple choice??? Det handlar bara om läsförståelse och detaljarbete. Frågorna var jättespecifika och svaren var ännu värre. Istället för att öppet låta oss förklara hur man diagnostiserar och behandlar diskbråck, skulle vi istället kunna om 60-80, 60-85, eller 80-95% av ryggsmärtor är utan diagnos. Beror ju lite på vilken studie jag baserar mina svar på känner jag spontant… Så jag har ingen aning om hur den tentan gick.

Den praktiska blev väldigt stressig och jag fick till uppgift att mäta och behandla inskränkt rörlighet i knä och fot. Bortsett från att jag glömde patellan så gick det bra och jag blev godkänd. Kom inte till mig med era framtida patellabesvär bara. Vi i klassen avslutade terminen och firade att vi kommit halvvägs genom utbildningen (!!!) med middag tillsammans på kvällen. Sedan började ledigheten! De medicinska programmen får en vecka ledigt mellan terminerna av någon lyxig anledning och det ska jag njuta av.

Vi började helgen med att åka till mamma och pappa och äta tacos tillsammans med Emma och Hannes. Jag bakade även en tosca-kladdkaka som, enligt pappa, var god bortsätt från kladdkakedelen och enligt Mehdi var god utan tosca-delen. Men kokos, sirap och smör tackar man ju inte nej till! Utöver det har jag tagit det lugnt och planerat bröllop. Så himla kul att kunna sitta i timmar åt gången och bara drömma/planera/spendera hehe. Jag är snart klar med utkast för inbjudningskorten, hemsidan är uppdaterad, tält och andra grejer är bokade, vi ska träffa en potentiell vigselförrättare på måndag och igår började jag läsa på om guld och diamanter. Vi har fått för oss att vi vill köpa våra ringar i Antwerp, diamanternas huvudstad, nästa gång vi åker till Belgien. Då, mer än någonsin verkar det som, gäller det att vara insatt så man inte trillar in i någon turistfälla och blir lurad.

Annat jag passat på att hinna med denna vecka är sådant som att klippa mig. Var hos frisören igår morse vilket följdes av en lyxfrukost med familjen. Jag har även påbörjat en ny kurs i franska (så helt skolledig blev jag visst inte ändå…). Det är en kvällskurs på universitetet i en tredjedels fart och det kändes bra igår tyckte jag. Bara att hoppas det blir en fortsatt bra nivå genom hela kursen.

Bröllop i Bryssel

Vi började det nya året med att åka till Bryssel för att fira Issams och Vikas bröllop (Mehdis storebror och min f.d. roomie). För er som inte är helt uppdaterade på den fronten så blev de tillsammans några år efter jag och Mehdi blev tillsammans, och de förlovade sig två dagar efter oss. De såg ingen poäng med att dra ut på det hela så de gifte sig den 7 januari 2020. Det som skulle blivit ett litet bröllop, i stadshuset med efterföljande lunch, blev till ett ordentligt firande med cirka 40-50 gäster. Det blir tydligen lätt så när en Marockan får nys om något, helt plötsligt dyker halva klanen upp.

Det var kul att få uppleva detta innan vårt egna bröllop av flera anledningar; först och främst fick Mehdi upp ögonen för vad som kan väntas och för vad som är bra och mindre bra. Han har faktiskt kommit med flera frågor och förslag sedan dess, vilket jag har uppskattat – även om hans förslag varit planerade i flera månader redan… Det var också givande gällande hur vi inte vill ha det. Alla där var så himla stressade dagarna innan. De satt uppe till 4 på morgonen innan bröllopet för att fixa det sista, och mycket av detta kunde fixats för flera veckor sedan. Som ett resultat av detta var det första jag gjorde när jag kom hem ett körschema, baserat på förväntat antal övernattande gäster. Jag tänker inte nå den stressnivån – och planeringsmässigt ligger jag rätt bra till. Utöver det så fick jag en hel del positiv inspiration också, så jag ser verkligen fram emot att sätta alla mina planer i verket.

Stressamt eller inte, mottagningen blev riktigt bra! Supersnyggt dekorerat, jättegodmat, massor med dans och musik och trevligt sällskap. Om paret verkade nöjda, så var det bara förnamnet av hur föräldrarna kände sig (när man sett sina blivande svärföräldrar dansa på borden, då vet man att man valt en livad familj att gifta in sig i). Stämningen var verkligen på topp, och inte en droppe alkohol var involverad.

Utöver bröllopet, så hade vi en trevlig helg i allmänhet också. Vi lämnade kaoset en stund och åkte iväg och åt brunch med Francesko och Fjori, shoppade lite och bara umgicks med familjen. Det var alltid full fart i huset och jag räknade upp till 18 övernattande personer. Jag lärde känna flera mostrar, fastrar och kusiner som kom på besök från Marocko och jag fick träffa Vikas familj igen. Mitt i allt detta lyckades jag även plugga lite. Det var en riktigt kul helg, men det var två trötta resenärer som kom hem förra veckan haha. 

God fortsättning!

Gott nytt år och gott nytt decennium och tänka sig vilken dag det blev igår! Allmänt känt i simmar-Sverige är ju att genomföra Nyårsklassikern 100x100, så när mastersgruppen här i Lund föreslog träning på nyårsaftons morgon så var jag inte sen att föreslå just 100x100. Icke förvånande blev det ett litet hurtigt gäng som i alla fall gav sig på utmaningen. Lite fakta om vår mastersgrupp är: alla åldrar är inkluderade från yngre 20 och uppåt, alla nivåer är inkluderade men alla behärskar i alla fall de 4 simsätten och har någon form av simbakgrund, några är som mig och slutade simma för typ 3-5 år sedan, andra hade inte simmat på över 20 år när de började i gruppen, vi tränar 2-3 gånger i veckan och passen ligger på mellan 2000 och 4500. Vi var nu 6 personer som gav oss på utmaningen och jag trodde seriöst aldrig att detta skulle gå. Jag har inte simmat 10,000 på minst 4 år, har inte simmat över 4,500 på 3 år, så jag tänkte att jag blir nöjd om jag orkar 60. Men sen kom Per, vår tränare, och sa att alla som klarar över 80 får en burk honung från hans egna bin. Min pappa är biodlare så jag behöver ingen honung MEN faktum att där plötsligt blev ett pris till en utmaning gjorde nåt i min hjärna. Så jag simmade alltså 10,000 i långbana igårmorse, för varför sluta vif 80 när man är så nära 100? Hela gruppen kämpade bra men vi var 2 som klarade alla 100 i slutet.

Vidare från denna fantastiska start på dagen, var det en något mör Erika som gick och mötte Luisa och hennes kille Ayo vid tåget. De bor i Halmstad men kom för att fira nyår med oss. Mehdi, stackarn, jobbade tills nästan 8 på kvällen, men som tur var skulle vårt nyårsfirande vara i salongen här i huset så han kunde gå lite fram och tillbaka. Två tjejer hade ordnat och bjudit in till en middagsbjudning med ett lägligt 20-talstema. Alla var uppklädda enligt årtiondet, salongens möblering och utseende är helt rätt i tid, musiken som spelades var tidsenlig och maten var av passande karaktär. De hade även en bar med "bartenders" med en drinkmeny och en tipsrunda med väldigt kreativa frågor med 20-tema (typ vilken är den 20e decimalen I pi). På en delad förstaplats i denna utmaning kom ingen mindre än team Mehrika! Vilket sätt att avsluta 2019 - med vinst!

Strax innan midnatt tog vi oss till Lundagård där vi kunde stå omringade av vackra fyrverkerier och ringa in det nya året. Det blev helt magiskt perfekt! Som sagt så har vi mycket att se fram emot det här året så det känns bra att året fick en så fin start! 

Självklart började vi det nya året med en jogg-rundvisning av Lund! 

Tack för det här decenniet och hej 20-talet!

Jag startade den här bloggen 2010 och har nu alltså bloggat i nästan ett helt decennium. Jag satt och skrollade igenom min blogg häromdagen och gjorde en liten reflektion: jag har i år publicerat 27 inlägg, medan jag publicerade 388 inlägg år 2014. Hur kommer det sig? Har mitt liv blivit ca 14.4 gånger mindre händelserikt på fem år? När jag sedan satt och kollade igenom mina tidigare årssammanfattningar insåg jag att det snarare är tvärt om, nästan vartenda år hittills, sedan bloggens början, har varit ”det mest händelserika året i mitt liv.” Det är en trend jag planerar att upprätthålla! Så jag har helt enkelt inga ursäkter för den bristande kontinuiteten på bloggen men jag är otroligt tacksam och stolt över att jag kunnat hålla den vid liv i snart 10 år.

Tänka sig att jag har hunnit börja gymnasiet, ta studenten, flytta till USA, ta en examen till, jobba, börja på universitet igen – allt detta på bara ett decennium. Sedan 2010 har jag träffat några av de bästa vänner jag har, jag har träffat min fina Mehdi och jag har växt och utvecklats som person. Jag har simmat flera SM och Conferences, jag har slutat simma och börjat springa. Det är helt galet att försöka förstå hur jag hunnit, lyckats och kunnat vara med om allt detta! 

Hur som helst, jag måste nog säga att detta har varit ett av tre mest givande decennier (hehe) och framförallt 2019 has not disappointed! Jag kan ju börja med att ta upp det mest livsförändrande, magiska, spännande, bästa och fantastiska som NÅGONSIN hänt mig: MEHDI FRIADE. Tänka sig att jag ska få lov att gifta mig med den mest generösa, omtänksamma, knäppa, roliga och älskvärda killen! Att han sedan planerat det så fint med middag och allt gav honom definitivt lite plus i kanten. Mehdi och jag har nog alltid befunnit oss i en lit bubbla. Vi och vårt liv tillsammans har tidigare blivit refererat till som ”Mehdiland” och ”Mehrika” – i en positiv bemärkelse som tydligen ska beskriva den avslappnade värld vi två levt tillsammans i, i nästan sex år. Men bröllopsplaneringsbubblan vi, eller framförallt jag, har befunnit oss i sedan augusti är något alldeles extra. 

Sedan har vi ju det faktum att Mehdi har flyttat hit. Det får man väl också klassa som en av 2019s toppar. Att se hur väl han har anpassat sig och hur väl han kommer överens med min familj gör mig så glad. Att jag sedan får lov att skratta på hans bekostnad i hans process att lära sig hyvla ost, när han råkar köpa grönkål i stället för sallad och när han till sin chock insåg att svenskar duschar nakna i offentliga duschrum gör bara saken ännu bättre. Nu, sju månader senare, pratar han flytande hund och flytande arg-tant-över-60 med sina ”sitt”, ”ligg”, ”varsågod” och ”inte cykla här!!!!”. Vi ser nu fram emot många år här i Sverige, tillsammans.

Vidare så vill jag återigen uttrycka tacksamhet för de möjligheter jag har haft att uppleva, upptäcka och njuta av livet. Jag spenderade två veckor i en av tidernas kallaste Illinois i början av året, med pulka- och skridskoåkning. Jag fick även chansen att se New York med Mehdi och hans syster och sedan spendera påsken tillsammans med de fantastiska vänner jag lärt känna i USA. Det blev ett fint avslut på vårt USA-äventyr, för när Mehdi sedan flyttade så var det som att USA var ”över” på riktigt. Vi har sett så mycket av landet, så det finns egentligen ingen anledning att åka dig igen på ett bra tag. En lite småvemodig insikt, men det finns fler platser att upptäcka! 

Sommaren som följde var verkligen perfekt. Toppenväder, nya äventyr varje helg, heltidsjobb som jag inte behövt bekymra mig över. Vi spenderade två helger, inklusive midsommar, i Halmstad hos Emma och Hannes. Där är så otroligt fint där på sommarn! Vi åkte till Ven en annan helg och cyklade, spenderade en dag på SM, firade min 25-årsdag en annan. Och som grädde på moset med cherry on the top förlovade vi oss i augusti och jag åkte till Bryssel i tre veckor.

Något jag starkt rekommenderar alla som tycker om utmaningar och personlig utveckling, är att dyka med huvudet först in, i ett främmande land och en språkutbildning. Det var en helt fantastisk upplevelse att få lov att ge språklärandet 100% samtidigt som jag kom mig att bli väldigt bekväm i den belgiska-marockanska livsstilen. Men utan ens en vecka sommarledigt var jag redan lite sliten när terminen här i Sverige sedan började och vilken termin sen! Nu känns det verkligen att det håller på att bli fysioterapeuter av oss alla. Det har varit en tung men väldigt givande termin – och det känns fortfarande helt rätt! 

Nu sitter jag här och ska snart göra mig i ordning inför kvällens 20-talsfest och blickar framåt mot ett nytt spännande och händelserikt år. Ett år fyllt av bröllop och kärlek. Stort tack till alla er, vare sig ni fortfarande läser min blogg eller inte, som är en del av mitt liv och som ger mig så mycket glädje. Till gamla vänner, årerfunna vänner, nya vänner och familj, både gammal som nyvunnen. Jag önskar er alla ett riktigt gott slut på 2019 och detta decennium och ett ännu bättre 2020! 

God jul!

Så då kom äntligen julen! Oavsett ålder så är december fylld av förväntningar och sen, till sist, toppas det med alla tiders jul. Jag var hemma hos mamma och pappa förra helgen och hjälpte till med det sista julfixet, vilket bland annat inkluderade en relativt hög konsumtion a lussekatter och nybakat vörtbröd. Vi skulle fira lillejulafton hemma så det var en del som skulle lagas. I år hade mamma och pappa köpt kalkonbröst som griljerades precis som klassisk julskinka görs, dessutom gjorde vi kycklingköttbullar och köpte Ingelsta kalkons prinskorvar. Jag gjorde även, för första gången, en Marockansk kycklingpastilla som jag tog med till julbordet på själva julafton. Den verkade uppskattas, så det var ju roligt! 

På lillejulafton samlades närmsta familjen hos mamma och pappa och vi hade en jättemysig kväll med supergod mat. Perfekta starten på julfirandet! Sen kom julafton som firades med pappas sida av släkten i år. Det blev en hejdundrandes jullunch som varade hela vägen fram till Kalle Anka, med allt gott man kan tänka sig – plus lite spännande vegetariska grejer. Efter Kalle blev det julklappsutdelning oj vad alla hade köpt genomtänkte grejer! Man vet att man börjar bli vuxen när man tycker det är nästan (men fortfarande bara nästan) lika kul att ge som att få. Jag fick bland annat en ny vinterjacka, glöggmuggar från Sagaform, vantar, kläder, örhängen och lite annat kul. Till Mehdi hade jag köpt ett par inomhus-fotbollsskor och ett padelracket. 

Resten av kvällen fylldes av gröt, julklappsspel (jag fick ett pussel!) och sällskapsspel, och det blev en perfekt jul, i riktig familjeanda! 

På annandagen firade vi hemma hos mamma och pappa med mormor och morfar på besök och det var också superduper! Mamma hade gjort en riktigt god, vinteraktig, köttgryta. Vi åt gott, spelade julklappsspel igen (jag och Mehdi fick ett te-kit med muggar och kakor och en ljuslykta med doftolja) och spelade mer sällskapsspel. Dessutom åt vi massor med lussekatter. Det blev ytterligare en toppendag! 

Utöver allt detta så är jag så himla glad, lycklig, nöjd och full av värme för att Mehdi äntligen kommit hit och att han nu äntligen har firat sin första, svenska jul. Det bästa av allt är att se hur han uppskattar allt så mycket. Han stod ute och skurade bagageluckan i bilen på julaftonsmorgon så att det skulle vara extra rent för paketen som skulle lastas, han provade sill, han råkade äta gröt med kanel, han agerade julklappsutdelare, han sov igenom sin första Kalle Anka, han köpte de några av de bästa julklappsspelspresenterna där var, han var bara helt perfekt. Och tänka sig att vi kommer fira jul tillsammans varje år framöver! God fortsättning till er alla och hoppas ni också haft fantastiska dagar!