Tack för det här decenniet och hej 20-talet!

Jag startade den här bloggen 2010 och har nu alltså bloggat i nästan ett helt decennium. Jag satt och skrollade igenom min blogg häromdagen och gjorde en liten reflektion: jag har i år publicerat 27 inlägg, medan jag publicerade 388 inlägg år 2014. Hur kommer det sig? Har mitt liv blivit ca 14.4 gånger mindre händelserikt på fem år? När jag sedan satt och kollade igenom mina tidigare årssammanfattningar insåg jag att det snarare är tvärt om, nästan vartenda år hittills, sedan bloggens början, har varit ”det mest händelserika året i mitt liv.” Det är en trend jag planerar att upprätthålla! Så jag har helt enkelt inga ursäkter för den bristande kontinuiteten på bloggen men jag är otroligt tacksam och stolt över att jag kunnat hålla den vid liv i snart 10 år.

Tänka sig att jag har hunnit börja gymnasiet, ta studenten, flytta till USA, ta en examen till, jobba, börja på universitet igen – allt detta på bara ett decennium. Sedan 2010 har jag träffat några av de bästa vänner jag har, jag har träffat min fina Mehdi och jag har växt och utvecklats som person. Jag har simmat flera SM och Conferences, jag har slutat simma och börjat springa. Det är helt galet att försöka förstå hur jag hunnit, lyckats och kunnat vara med om allt detta! 

Hur som helst, jag måste nog säga att detta har varit ett av tre mest givande decennier (hehe) och framförallt 2019 has not disappointed! Jag kan ju börja med att ta upp det mest livsförändrande, magiska, spännande, bästa och fantastiska som NÅGONSIN hänt mig: MEHDI FRIADE. Tänka sig att jag ska få lov att gifta mig med den mest generösa, omtänksamma, knäppa, roliga och älskvärda killen! Att han sedan planerat det så fint med middag och allt gav honom definitivt lite plus i kanten. Mehdi och jag har nog alltid befunnit oss i en lit bubbla. Vi och vårt liv tillsammans har tidigare blivit refererat till som ”Mehdiland” och ”Mehrika” – i en positiv bemärkelse som tydligen ska beskriva den avslappnade värld vi två levt tillsammans i, i nästan sex år. Men bröllopsplaneringsbubblan vi, eller framförallt jag, har befunnit oss i sedan augusti är något alldeles extra. 

Sedan har vi ju det faktum att Mehdi har flyttat hit. Det får man väl också klassa som en av 2019s toppar. Att se hur väl han har anpassat sig och hur väl han kommer överens med min familj gör mig så glad. Att jag sedan får lov att skratta på hans bekostnad i hans process att lära sig hyvla ost, när han råkar köpa grönkål i stället för sallad och när han till sin chock insåg att svenskar duschar nakna i offentliga duschrum gör bara saken ännu bättre. Nu, sju månader senare, pratar han flytande hund och flytande arg-tant-över-60 med sina ”sitt”, ”ligg”, ”varsågod” och ”inte cykla här!!!!”. Vi ser nu fram emot många år här i Sverige, tillsammans.

Vidare så vill jag återigen uttrycka tacksamhet för de möjligheter jag har haft att uppleva, upptäcka och njuta av livet. Jag spenderade två veckor i en av tidernas kallaste Illinois i början av året, med pulka- och skridskoåkning. Jag fick även chansen att se New York med Mehdi och hans syster och sedan spendera påsken tillsammans med de fantastiska vänner jag lärt känna i USA. Det blev ett fint avslut på vårt USA-äventyr, för när Mehdi sedan flyttade så var det som att USA var ”över” på riktigt. Vi har sett så mycket av landet, så det finns egentligen ingen anledning att åka dig igen på ett bra tag. En lite småvemodig insikt, men det finns fler platser att upptäcka! 

Sommaren som följde var verkligen perfekt. Toppenväder, nya äventyr varje helg, heltidsjobb som jag inte behövt bekymra mig över. Vi spenderade två helger, inklusive midsommar, i Halmstad hos Emma och Hannes. Där är så otroligt fint där på sommarn! Vi åkte till Ven en annan helg och cyklade, spenderade en dag på SM, firade min 25-årsdag en annan. Och som grädde på moset med cherry on the top förlovade vi oss i augusti och jag åkte till Bryssel i tre veckor.

Något jag starkt rekommenderar alla som tycker om utmaningar och personlig utveckling, är att dyka med huvudet först in, i ett främmande land och en språkutbildning. Det var en helt fantastisk upplevelse att få lov att ge språklärandet 100% samtidigt som jag kom mig att bli väldigt bekväm i den belgiska-marockanska livsstilen. Men utan ens en vecka sommarledigt var jag redan lite sliten när terminen här i Sverige sedan började och vilken termin sen! Nu känns det verkligen att det håller på att bli fysioterapeuter av oss alla. Det har varit en tung men väldigt givande termin – och det känns fortfarande helt rätt! 

Nu sitter jag här och ska snart göra mig i ordning inför kvällens 20-talsfest och blickar framåt mot ett nytt spännande och händelserikt år. Ett år fyllt av bröllop och kärlek. Stort tack till alla er, vare sig ni fortfarande läser min blogg eller inte, som är en del av mitt liv och som ger mig så mycket glädje. Till gamla vänner, årerfunna vänner, nya vänner och familj, både gammal som nyvunnen. Jag önskar er alla ett riktigt gott slut på 2019 och detta decennium och ett ännu bättre 2020!