Emma och jag hade kört hem i förrgår, så vi var tvungna att köra in bilen igår morse. Då tänkte vi passa på att spendera förmiddagen på Garpen tills vi började jobba, innan vi kom på att de har stängt på måndagar... Med tre timmar att slå ihjäl, rekommenderade Ove oss att cykla (på en VANDRINGSled) till granncampingen. En MYCKET dålig idé. Det var så kuperat, lerigt och steniga. Vi sicksackade oss fram mellan grenar och koskit, tog oss över supersmala spångar och träsk, till vi hamnade mitt i en kohage. Då menar jag inte en stor hage där man ser tre kor i horisonten, utan en gräsplätt med typ 50 kor och en, som det visade sig, ton-tung tjur. Allihopa höll på att förflytta sig till granhagen, dit vi egentligen skulle också. Men vi hade tröttnat på terrängcykling och ville ut på stabilare vägar, så jag samlade mod till mig, lämnade Emma med cyklarna och gick igenom kohagen, up till en dam som stod och tittade på, för att fråga vart vi bäst skulle ta vägen. Hon visade en grind som vi kunde ta oss igen och sa att vi skulle akta oss för tjuren.
Jag började gå tillbaka mot Emma som nu var helt omringad av kor, när hela resterande koskocken, samt tjur, vänder från hagen dit de varit på väg och börja lunka mot Emma.
"Du bör nog be din kompis att ta sig därifrån" sa damen till mig när tjuren började ta fart mot Emma, som i sin tur, i en hiskeligt fart, tog sig ur hagen. När vi alla var i trygghet på rätt sida av staketet började djuren vända tillbaka not den andra hagen och tillsist kunde vi gå in och hämta våra cyklar. Den ena hade blivit omkullvällt och en ko hade dreglat över en hel tröja, men det fick vi ta... För att göra hela historien ännu roligare, föreställ er Emma springandes genom en kohage med korna efter sig, med en Icapåse och en blå avfallspåse runt fötterna för att skydda skorna.
Tillsist kom vi i alla fall fram till den andra campingen, vilken inte var så värst imponerande. På vägen hem köpte vi en vulkanpizza att dela på innan jobbet!
