Då var eurotrippen avslutad för min del! Fick skjuts imorse till Bremen för att flyga till Nyköping, där husmor Helena kom och hämtade mig. Vi har haft en jättetrevlig eftermiddag tillsammans och jag fick både födelsedagsdessert och kudde! Hon hade dessutom gjort kantarellcrêpes till mig. Det blev en lugn men trivsam födelsedag och jag tackar så mycket för alla gratulationer jag fått!
Tricket med Ryanair är att de säger att de flyger från London, men i själva verket ligger deras flygplats i utkanten av staden, långt ifrån de flesta bussar och tåg. Men som tur var hade vi så trevliga värdar att en av dem körde oss till flyget halv fem på morgonen. Tjugo över tio landade vi i Bremen.
Vi spenderade ett par timmar däromkring och såg torghandel och gamla stan och sånt där. Lauren och Lenni mötte oss och vi åt kebab. Efter de senaste dagarnas storstadsrus var det skönt med ett lite lugnare klimat.
Vi tog oss hem till Lenni som bor i Bremerhaven, i ett jättefint hus. Jag sprang en runda i det fina vädret innan vi alla gjorde oss redo för en kväll "downtown". Vi gick till två olika barer i Bremerhaven för att fira mig och Kelsee och vi hade det supertrevligt.
Jag tror jag uppnått min maxgräns av hur många gamla byggnader och sevärdheter man kan ta till sig inom en viss tid. Från Bryssel till Paris till London. Förutom det extremt bedrövliga vädret i London, så var det fantastiskt att få se Big Ben, Tower Bridge, Buckingham Palace, London Eye och Piccadilly Circus. Vi gick 11 miles enligt Kelsees telefon och det kändes i fötterna kan jag lova. Men vi fick sett massor så det var kul.
När vi flög in kom Mehdis kompis Felix (som förövrigt inte träffat Mehdi på minst 4 år, men ändå gärna tog emot oss) och hämtade upp oss. Han är en jättestor, väldigt pratsam britt, med skön humor och både en trevlig hund och rumskompis. Han visade oss till rätta innan vi drog iväg på våra äventyr.
Andra dagen i London spenderades på The Tate Museum, ett konstmuseum mitt i London som Felix fixar gratis biljetter till. Jag tyckte det var väldigt intressant att gå runt och kolla på all så kallad konst, och reflektera över min egna artistiska förmåga. För mig är konst något som inte alla kan klara av, verklighetstrogna målningar, fotografier, kreativa och komplicerade kreationer, så jag förstår inte riktigt hur folk kan bli kända och sälja "konst" för hutlösa summor, när det egentligen bara är en färgblandning på en canvas. Men jag kanske bara är lite obildad i ämnet...
Hur som helst så var det en intressant upplevelse som följdes av en stor portion fish and chips. Därefter gick vi till en liten galleria som hade en helt otrolig liten te-affär, där man kunde prova alla möjliga märkliga teer. Kommer definitivt åka tillbaka dit!
När vi kom hem igen så chillade vi med våra värdar medan vi kollade på chick-flicks och och en inspelning av Dinner Date (ett date-program som Felix deltagit i). Vi hade det jättetrevligt och gick inte och la oss förrän efter midnatt, vilket kändes när alarmet gick av klockan 4 imorse...
Söndag: Det är rätt coolt att man på endast tre timmar kan köra hela vägen till en annan huvudstad. Femtio minuter till franska gränsen, och därefter rullade vi på mot Paris. Först hälsade vi på Quasimodo i Notre Dame och vi lyckades få till timingen så att vi prickade in morgonmässan! Det var väldigt mäktigt, och katedralen var imponerande. På vägen passerade vi även Paris court house.
Därefter körde vi till Le Louvre. Vi var aldrig på själva museet, men vi strosade runt och njöt av utsikten runtomkring innan vi åkte vidare till la Tour Eiffel. Och här måste jag ge en eloge till Mehdi. Parisarna körde som galningar och låg på tutan hela tiden, men Mehdi var superlugn och lyckades med körningar och parkeringar som mina nerver garanterat vinkat adjö till.
Eiffeltornet var inte så stort som jag trodde och på nära håll såg det helt ärligt mest ut som en stor metallklump. Men med lite avstånd var det också rätt imponerande!
Sista stoppet blev vid Arc de Triomphe och Champs Elysee där vi åt både kebab (ja jag vet, väldigt franskt...) och croissanter innan vi började resan hem. Tillbaka i Bryssel tog vi en tur och köpte pommes; French fries kommer nämligen från Belgien. De var faktiskt riktigt goda! På vägen hem åkte vi förbi Atomium så vi fick sett det i nattetid.
Det var en helt fantastisk resa i Belgien, och jag är verkligen glad över att få ha träffat Mehdis familj och sett var han växt upp. På återseenden Bryssel och vi ses i augusti Mehdi! Nu bär det av mot London.
Lördag: Väluppfostrad som man är spenderade jag morgonen tillsammans med alla Mehdis släktingar åt att städa upp efter gårdagen festligheter, innan vi bjöds på en dunderfrukost. De hade bröd i alla dess former, croissanter, doughnuts och marockanska pannkaksliknande grejer. Tur att resan inte är längre än en och en halv vecka, för det här är ingen hållbar diet!
Efter frukosten tog mamman med sig oss och alla kvarvarande släktingar till en chokladfabrik (...) där man kunde prova alla möjliga choklader. Även om jag inte äter sånt så var det ett maffigt ställe!
Därefter blev vi avsläppta i centrum så vi fick sett allt i dagsljus. Vi var på Grand Place, Mehdis gymnasium, kungens palats och Beaux Arts (konstkvarteret) vars trappor tog oss till toppen av Bryssel så man kunde se ut över hela staden. Det var rätt cool!!
Efter lunch åkte vi till EU Commission's högkvarter, och vi hade en osannolik tur med timing! Det råkade nämligen vara den enda dagen om året då de har events där, och låter folk komma in. Utanför hade de en brödfestival, med bröd från alla möjliga länder, och inne i byggnaden hade de en massa information och event. Det var himla kul att få se!
På vägen hem stannade vi och köpte en fin blomma och ett kort till Mehdis familj dom tack för allt. Efter det bjöds det på couscous.
Det här blev en otroligt intressant kväll! Väl tillbaka hos Mehdi var det dags att fira släktens senaste tillskott; morbroderns veckogamla son. Festen ägde rum hos Mehdi och de hade drygt 50 gäster med släkt från både Marocko och Kanada, och jag har aldrig varit med om något liknande. Så här fungerar det tydligen i Marocko: om tillställningen är tänkt att börja klockan åtta, är det ändå helt okej att dyka upp halv tio. Blir man tillsagd att gå och sätta sig vid bordet klockan nio för att det är dags för middag, så kan man bli sittande där till klockan elva då första rätten äntligen serveras (om man inte räknar med kakbuffén man fick till förrätt...). Knivar, gafflar och tallrikar är överflödiga, man äter med händerna direkt från serveringsfatet med en brödbit till att suga upp vätskor. Våtservetter delas ut med jämna mellanrum så man kan hålla sig ren.
Vi satt med den engelsktalande morbrorn från Kanada och några till och det var supertrevligt! Det skämtades och skrattades en massa, och de gjorde sitt bästa för att förklara och översätta det mesta som pågick. Jag fick dessutom beröm för mitt arabiska uttal av diverse maträtter.
Förutom kakbuffén och te, så fick vi en rätt med olika skaldjur och svamp inpackat i nåt sorts skal. Det var jättegott! Nästa rätt bestod av lamm (den arabiska världens vanligaste kött för festligheter) med bröd och grönsaker. Tillsist fick vi ett stort fat med frukter. Vi var inte färdigätna förrän vid halv ett på natten... Det här var dock magisk kväll och jag hoppas familjen fått ett hyfsat intryck av mig.
Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...
