Alla ni som känner mig vet att jag är väldigt organiserad när det gäller planering men trots att jag hade FULL KOLL på läget så fanns det saker som helt enkelt inte kunde göras i förtid. Vi hade garanterat inte rott veckan i land utan familjen. Pappa och jag åkte till Hurva på onsdagen för att dirigera tältkillarna och för att sätta ihop bröllopsbågen, och det var starten på hela verklighetskänslan. Pappa for även runt halva Skåne för att hämta saker vi beställt och lämna saker vi behövde i Lund. Vi skulle ha rätt många människor övernattande hos oss, i olika konstellationer, så en del planering krävdes.
På torsdagen, strax efter att jag fixat naglarna, kom Mehdis familj och hans kompis – och nu var det ännu mer verkligt att bröllopet skulle bli av. Följande dag samlades vi allihopa i Hurva för att tillsammans köra genrep, organisera och dekorera. Och vilka HJÄLTAR vi omger oss av! Trots min noggranna planering så hade glömt/köpt för lite av diverse saker och det fick bli ett par ruscher (en brödbaserad picknik utan bröd är ju exempelvis lite tråkig).
Under kvällen dök Mona, vår vigselförrättare, upp för genrep och DJn och hans ljuskille kom för att sätta upp sina saker. Det blev en lite lagom hektisk, men så fin kväll tillsammans där alla våra favoritmänniskor fick chansen att umgås och lära känna varandra. Därefter åkte jag och mina tärnor hem till oss medan Mehdi fick bo på hotell. Känslan att gå och lägga sig, kvällen innan sitt bröllop och veta att imorgon gäller det, det är en helt magisk känsla. Ingen av oss sov speciellt mycket den natten.
Avslutningsvis så har jag en lite story för er som tror på mirakel! Kommer ni ihåg mina skor som jag beställde i mars och som suttit fast i USA sedan dess? Jag hade ju gett upp hoppet fullständigt och köpt ett par andra skor, men tror ni inte att de dök upp på posten i Eslöv måndagen INNAN bröllopet??? Det satte minsann tonen för hela veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar