Movie star!

Det påstås ju att barn egentligen inte är till för att man ska kunna leva ut sina ouppfyllda drömmar, men efter allt jag gjort för Isaac medan jag var gravid så tycker jag åtminstone att han kan bli känd. Så därför erbjöd jag hans tjänster när jag kom i kontakt med en filmregissör som var i desperat behov av en bebis. De håller på att producera en svensk-dansk långfilm om postpartum-depression och nu är lilla Isaac en av tre bebisar som spelar lillebror i filmen. Han har medverkat i två olika scener och han var en absolut NATURBEGÅVNING. Han låg där och sov i flera timmar som världens stjärna, precis som han skulle. Inte ens Dicaprio hade kunnat göra det bättre. Så nu får vi se hur det blir om något år när den är färdig.

Isaac har utvecklats galet mycket. Han växer så det knakar, sover mindre och mindre, och börjar se ut som en liten person och inte bara vilken bebis som helst. Han är en kopia av Mehdi (återigen, så mycket för allt jag gjort för honom i nio månader…) och ett riktigt litet charmtroll.

Team Kaspersson

Vissa traditioner kan inte ens en pandemi stå i vägen för. En sådan tradition är det årliga löp-loppet med Team Kaspersson som även den här gången fick genomföras på vårt egna vis. Så vi klädde upp oss i våra bästa löpartröjor och begav oss ut på en 5-kilometersrunda. Jag, Johanna och Isaac promenerade (eller ja, Isaac åkte väl mest med om jag ska vara helt ärlig) medan resten sprang på. Pappa och Mehdi satte full fart och sprang till och med riktigt fort. Som det sig bör följdes löpturen av en superbrunch och tårta för att fira Johannas födelsedag. På tal om födelsedag så har vi även firat Amine denna månad. Detta gjordes så klart också med tårta!

Samma vecka samlade vi ihop familjen och överraskade farfar med en lunch på Hurva Gästis. Det är ju inte varje dag man blir gammelfarfar (!!!) och eftersom han inte kunde komma på namngivningen fick vi fira det på annat sätt. Som alltid fick vi fantastisk service och riktigt god mat.

Nu när jag går hemma och spenderar större delen av min tid med en hund och en bebis, försöker jag hitta på saker så ofta det går för att få lite vuxen-umgänge också. Jag har till exempel gått med i en träningsgrupp för nyblivna mammor två gånger i veckan! Den leds av en fysioterapeut på Iklinik i Lund och kravet för att få vara med var en inledande fysioterapeutisk undersökning. Då hon tyckte magmusklerna dragit ihop sig fint och inte kunde provocera fram bäcken/höftsmärta, samt att jag hittar de djupa magmusklerna, så tyckte hon jag kunde få vara med även om det var rätt tidigt. Än så länge går det bra, men jag är lyhörd och tar det försiktigt. Det är i alla fall riktigt kul! Vi är fem kvinnor och alla våra bebisar får vara med.

Jag har även fått finbesök av både Fanny, som kom från Köpenhamn i helgen och hälsade på, och mormor, morfar, Eva och Affe som kom och bjöd på fika i veckan. Utöver det så passar jag på att promenera och fika med kompisar. Hela min föräldrapenning kommer ju gå åt pumpachai-te.

Namngivningskalas

Då det känns som att vi alltid gör saker på vårt egna, annorlunda sätt så finns det ju ingen anledning att ändra på detta nu. Vi hade inte tänkt att döpa Isaac då ingen av oss är direkt kristna (eller döpta för den delen), däremot var det ju inget snack om saken att det skulle firas. Enligt muslimsk tradition firas barnet genom en namngivningsceremoni 7 eller 14 dagar efter födseln, och eftersom vi hade hela Mehdis familj på plats tyckte vi det var lika bra att passa på att fira på en gång.

Så på lördagen, exakt en vecka efter Isaacs födelsedag, firade vi med våra närmsta för att välkomna honom till världen och det blev en helt otroligt lyckad tillställning. Vi bjöd först på smörgåstårta och sedan tårta från Playbake – samma ställe som alla andra festliga tårtor vi beställt det senaste året. Isaac var superlugn hela kvällen och alla verkade ha trevligt. Det känns så himla fint och bra att vara omgiven av så fantastiska människor. Det känns också bra att jag haft turen att ha ork nog att organisera detta. För att göra dagen ännu mer speciell fick Isaac sitt första bad samma dag då navelsträngen trillat av torsdagen innan. 

Dagen till ära hade vi blåst upp ca 150 ballonger (eller ja, inte jag då – det hade nog alla knipövningar i världen inte räckt till för), pyntat och dekorerat. Vi hade ordnat små presentaskar med belgisk choklad och små påsar med drageer som det stod Isaac på. Allt blev så himla fint helt enkelt och jag är så glad att vi lever i kamerans tid så att vi kommer kunna visa Isaac vilken fin tillställning det var så småningom. Stort tack till er som kunde komma trots den korta förvarningen! 

Dagen efter bjöd mamma och pappa hela gänget på middag så vi åkte till Kungshult mat och kubbspel. Det blev en helt perfekt avslutning på en helt perfekt helg.

Första veckorna

"I väntans tider"

Så där i väntans tiden, inför födseln, kom Mehdis mamma och syster och hälsade på. Då Isaac inte hade några planer på att komma ut i tid hann vi med lite av varje innan bebisen blev allt fokus. Vi var och badade med Lisle, vi var på Ikea och Emporia och kvällen innan jag födde var vi och åt på Notelle Hus i Lund. Inte så säker på att en jättevåffla och en oreomilkshake är bästa förlossningsuppladdningen, med det gick vägen.

På onsdagen, fyra dagar efter förlossningen, kom resten av familjen för att träffa och välkomna bebisen och sedan var det fullt ös. Vi hade nämligen Isaacs namngivningstillställning att planera och förbereda inför. Dessutom fyllde Kenza år så henne ville vi också fira. Det gjorde vi på fredagen då vi först åt couscous med min familj och därefter njöt av världens lyxdonuts på kvällen. Då vi hade råkat hyra den lilla festlokalen på området i två dagar så passade vi på att börja dekorera inför namngivningstillställningen efter donutsfirandet. Detta inkluderade bland annat att blåsa upp ca 150 ballonger.

Måndag morgon åkte hela gänget till Köpenhamn. Syskonen skulle hem igen och Mehdis föräldrar passade på att turista runt där i två dagar. Så nio dagar efter att Isaac fötts fick Mehdi och jag till sist lite egentid, bara vi tre och Lisle och jag tyckte det var riktigt mysigt. Det blev två dagar fyllda med gos!

Nu en vecka senare är det dags för Mehdis föräldrar att åka hem och vi kommer lämnade själv på riktigt. Vi har i några veckor nu alltid kunnat räkna med ett par extra händer, plus att jag i princip inte behövt laga en enda måltid sedan Mehdis mamma kom. I måndags började Mehdi jobba igen och det kommer definitivt bli en stor omställning för oss alla men det ska bli mysigt att börja försöka hitta en fungerande rutin för vår lilla familj.

Patienthotellet

I Lund, och kanske överallt annars också i Sverige, fungerar det som så att man efter förlossningen har några olika val. Blir det komplikationer, eller om sjukvårdspersonalen behöver hålla extra koll på antingen barnet eller mamman, då hamnar man på BB. Om förlossningen är komplikationsfri kan man som tidigast gå hem efter 6 timmar, men de rekommenderar att man, i alla fall som förstföderska, stannar i minst 48 timmar. Väljer man att stanna hamnar man på patienthotellet, vilket jag och Isaac gjorde. Jag hade hört så mycket positivt om detta och om hur man kunde få stöd och hjälp med allt möjligt. Det skulle även vara ett bra tillfälle att kunna återhämta sig på. Jag har aldrig blivit så besviken.

Vi kom dig strax efter 4 på morgonen och eftersom besökstid för partnern på grund av pandemin var begränsad till 08-20 så skickades Mehdi hem. En sköterska kom och sa att hon skulle komma och titta på Isaac klockan halv 6. Punktlig som jag är så ställde jag klockan – vilket innebar att den här trötta, nyblivna mamman fick sova ca 40 minuter, men ingen dök upp förrän en stund efter kl 6… Men när Mehdi väl kom tillbaka fick jag sovit lite till.

När det var dags för lunch gick jag ner till restaurangen där det serverades schnitzel. Jag frågade om det fanns något alternativ till griskött, varpå en bitter mattant svarade att jag skulle meddelat matpreferenser när jag checkade in. Här blev jag lite smått irriterad, hur i hela fridens namn skulle jag veta att kvinnan i receptionen ville veta detta klockan 4 på morgonen?? Ingen hade frågat mig och jag kunde ju inte veta att det bara skulle finnas ett alternativ. Hur som helst, hon lyckades ordna fram något vegetariskt till mig, även om hon fick det att låta som världens projekt.

Lite sneaky som vi är gick vi ut efter lunchen för att möta Emma som var på väg till jobb, så hon fick se sitt systerbarn. Det verkade vara love at first sight! Därefter spenderade vi resten av dagen åt att bara umgås.

Fina Mehdi gav mig en Pandoraberlock i form av bokstaven "I" i pushpresent! 

Klockan 8 på kvällen skickades Mehdi hem och strax efter att han gick så började Isaac gnälla. Inget jag gjorde fungerade. Jag pratade med sköterskorna och sa att han i princip inte lyckats äta något sedan direkt efter att han föddes – men de ville inte hjälpa till utan sa bara att det var en inlärningsprocess… Så jag ringde Mehdi som föreslog att jag skulle ge honom nappen varpå i princip hela den natten spenderades åt att vakna var 10 minut av gallskrik då han tappat nappen. I slutet av natten lyckades jag dock få honom att somna på mig så jag fick några timmars sammanhängande sömn.

Det första jag gjorde när jag gett upp hoppet om att sova, strax innan klockan 6, var att gå och säga till sköterskan att de får hitta någon lösning nu för Isaac hade fortfarande inte ätit och gjorde inget annat än att skrika. Så jag bad om en pump. Hon svarade att hon skulle säga till dagpersonalen att komma och hjälpa mig efter bytet (det var ca 40 minuter kvar till skiftbytet…). Det krävdes att jag gick och sa till 4 gånger till innan jag vid halv 11 äntligen fick tag på någon som kunde hjälpa till så att det stackars barnet fick mat…

Mehdi kom tillbaka till oss klockan 8 för att äta frukost. Det stod nämligen i broschyren jag fått att frukost ingick för partnern. När vi väl kom ner till restaurangen sa mattanten att det endast gällde övernattande gäster, varpå jag sa att han inte hade haft det valet på grund av restriktionerna. Det spelade tydligen ingen roll så han fick vackert betala för sin torra fralla och jag påpekade att broschyren borde uppdateras. Jag förstår verkligen inte varför det är ok att han är där mellan 08 och 20 men inte under natten, han är ju inte mindre smittrisk när han är vaken?!?!

Klockan 11 hade vi ett läkarbesök och jag hade vid flera tillfällen påpekat för sköterskorna att jag går hem efter det. De tyckte väl egentligen att jag skulle stanna åtminstone till kvällen, men det hade jag inget intresse av. Läkarbesöket gick bra – hon kollade höfter, gulsot, huvudform och en massa annat, och allt såg fint ut. Så därefter tog vi våra grejer och gick. Jag hade alltså stannat här i lite drygt ett dygn och det enda jag fått ut av det var 2 alvedon. Hade jag åkt hem efter 6 timmar istället hade jag sluppit vara själv. Jag hade haft både Mehdi och hans mamma och det hade gett mig bra mycket mer än den usla nattsköterskan på patienthotellet. Jag var så fruktansvärt besviken.

Väl hemma insåg jag att jag inte fått någon tid för uppföljning så jag ringde tillbaka och fick reda på att jag missat mitt ”utcheckningssamtal” eftersom jag inte sagt till när jag gick hem. Ytterligare något de kunde talat om för mig. De bör ju faktiskt, med erfarenhet, inse att en nyförlöst kvinna, hög på hormoner, kanske inte tänker på allt sånt runt omkring. Vi fick i alla fall uppföljningen inbokad där det bland annat togs blodprov och gjordes hörseltest som han klarade galant.

Oavsett, hem kom vi, och vi möttes av hela familjen och en fantastisk brunch. Lilla Isaac fick en nalle (som ska heta Lördag) och en stickad kofta (hans mormor kan som ingen an!) och vi fick blommor och ”mama” och ”papa”-muggar. Så himla mysigt och så kul att alla fick möjligheten att träffa honom.