Gifta igen!

Som ni vet skulle vi ju ha ett marockanskt bröllop i Fez i augusti, vilket naturligtvis inte blev av. Då bestämde vi oss i stället för att åka till Bryssel i november och ha vår muslimska vigsel där – och hela familjen skulle med! Det blir inte heller av med tanke på rådande omständigheter. Så det hela slutade med en väldigt liten – men helt perfekt – vigsel i Malmö i onsdags förra veckan. Istället för 40 graders värme och 300 gäster i Fez, hade vi en fantastisk tillställning i moskén 10-gradiga Malmö tillsammans med familjen och våra vittnen den 11/11 klockan 11 på förmiddagen. 

Oavsett storlek på tillställning så finns det ingen anledning att inte gå all in, vilket vi naturligtvis gjorde. Mamma och pappa kom och hämtade oss och vi hade kommit ett par 100 meter innan vi insåg att vi glömt ringen, ett sådant klassiskt misstag… När vi väl kom fram till Malmö var resten på plats och vi gick in. Imamen var supertrevlig. Han hade precis haft sin prästkompis över kaffe och var därför några minuter sen. Efter att alla hälsat gick vi in och satte oss runt ett massivt träbord. Vi riggade kameror för att kunna filma det hela och sedan började ordna med allt det administrativa. 

När man gifter sig inom islam hör det till att mannen ger kvinnan värdefulla presenter som en form av oberoende, finansiell försäkring. Nu är det ju inte så att det behövs i moderna Sverige eller i vårat liv, men för att symbolisera detta så fick jag en ring av Mehdi. Skämtsamt påpekade imamen att detta var min chans att verkligen be om precis vad som helst (det skulle jag vetat tidigare!), men väluppfostrad som jag är kontrade jag med att en ring är mer än nog (vilket det absolut är). När den biten av avtalet var avklarad fick vi fylla i våra föräldrars namns och sedan signera. Därefter var det dags för våra vittnen, Arnold och Kassem, att signera. Vi hade Mehdis våra kompisar Arnold och Kassem som vittnen.

Vi och imamen!

När det administrativa var över drog själva vigseln igång. Detta bestod av citerande ur Koranen och frågan om vi ville gifta oss med varandra, och tog inte många minuter sammanlagt. Men det kändes väldigt fint! Därefter tog vi lite foton innan vi åkte hem till oss på lunch. 

Då vi inte är så insatta i marockans festmat som lätt kan förberedas i förväg, bjöd vi istället på smörgåstårta, vilket aldrig sitter fel! Det följdes av en fantastisk tårta från Playbake i Malmö. Fördelen med att ha två bröllop är att man kan ha två olika teman, så istället för lila gick denna tillställning i höstens färger – och likaså tårtan. Vi beställde den från samma bageri som gjorde tårtan till vårt bröllop i somras och de är fantastiskt duktiga på att designa imponerande tårtor.

Eftersom alla skulle vidare och jobba (så går det om man gifter sig på en förmiddag mitt i veckan…) var tillställningen över på eftermiddagen. Mehdi och jag hade en fortsatt supermysig dag med en långpromenad och plantering av hallonbuskarna (de var nämligen en ”symbolisk bröllopspresent” från mamma och pappa. Emma och Hannes gav oss en te-adventskalender som jag (vi…) är sååååå taggade på att testa!).

Nu är vi alltså så gifta vi bara kan bli! Huruvida det blir en fest av något slag (bröllop eller inte) så småningom i Marocko återstår att se, beroende på vad hur Mehdis familj känner, men oavsett så är vi nöjda och glada över de fantastiska bröllop vi hittills haft. 

Jag inser också att jag glömt publicera foton från bröllopet i somras så det kommer nu i veckan för att liva upp höstmörkret! 

Radhuslivet

Nu har vi bott i vårt lilla hus i ungefär en månad och det börjar verkligen kännas som hemma! Matbordsstolarna är på plats, lite väggdekorationer har kommit upp, en del lampor har också införskaffats då det helt plötsligt började bli jättemörkt. Det som saknas är nu bara soffbord, överkast, en lite byrå till sovrummet och några fler lampor, men det är ingen stress.

Jag har även fått upp ögonen för växter! Då menar jag inte sticklingar och sånt som alla andra håller på med, utan lite mer rejäla saker. Typ ett äppleträd. Det var nämligen vår inflyttningspresent från mamma och pappa. Sedan fick vi en syrenbuske från mormor och morfar och som att det inte var nog dök mamma och pappa upp med två hösthallon-plantor! Utöver det har vi även smultron och mynta. 

Vi har blivit ganska pyssliga båda två, då vi (eller jag i alla fall) har en ganska klar bild över hur vi vill ha det, men att alla små inredningsdetaljer inte går att köpa för rimliga priser. Jag gjorde till exempel en genomskinlig låda att förvara min brudbukett i som ny står så fint i vårt vitrinskåp. Jag klädde även en kruka i rep för att passa in i temat i vårt sovrum och vi repdekorerade en lampa på liknande sätt. 

Själva flytten gick galant. Vi fick fantastisk hjälp av mamma, pappa och Aka som bar och körde fram och tillbaka. Förutom att flytta hann jag även fixa Emmas hår då hon tydligen hellre gick på bröllop än att hjälpa mig bära möbler…

Det är ett otroligt lugnt område vi bor i och nära till natur är det också, så det är riktigt mysigt att promenera runt här. Busshållplatsen ligger cirka 150 meter från ytterdörren så det är ju perfekt om man inte känner för att cykla. Att ta sig till och från stan tar numera närmre 20 minuter med cykel och då är det uppför hela vägen hem. Dock är det ju nedför på vägen dit, så det är ju riktigt härligt! 

Förutom att göra oss bekväma på Stralsundsvägen så har vi även hunnit fira farsdag och hjälpa till med mamma och pappas trädgård. Om inte våra fingrar är gröna snart så vet jag inte vad som krävs! 

Mehdis födelsedag

Förra torsdagen var det Mehdis födelsedag och det firade vi så klart så storslaget man kan i dessa tider. Jag väckte honom på morgonen med Ben&Jerry-glass och presenter. Tyvärr var han tvungen att jobba så det blev ett tidigt uppvaktande. Han lyckades dock ta en lite extra lång lunch och mamma och pappa passade på att komma hit och fira med lite brunch. Vi hade det supermysigt och Mehdi verkade helnöjd. Dagen till ära hade jag bakar tiramisu med hjälp av Emma kvällen innan.

Emma och Johanna hade nämligen varit på besök på onsdagen då vi umgicks och åt kebab, förutom att baka överraskningar till Mehdi. 

På födelsedagskvällen hade vi bestämt att vi skulle ut och äta sushi (så klart), men vad Mehdi inte visste var att alla hans närmsta kompisar redan satt samlade inne på restaurangen när vi kom dit. Oj vad han blev överraskad!! Är det någon det är svårt att överraska, så är det Mehdi. Han lyckas alltid lista ut mina planer och presenter på nåt sätt, utan att ens försöka. Men denna gång hade jag lyckats! Jag hade till och med döpt om alla hans kompisar i telefonen så Mehdi inte skulle råka se att jag skickade meddelande till dem. Det var ett sånt pusslande för att vi inte skulle komma för tidigt och förstöra överraskningen men det gick minsann. Emma hade i förväg ställt ballonger på bordet och det såg riktigt födelsedagsaktigt ut. 

Vi hade en jättetrevlig middag och mätta och glada fortsatte firandet på hemmaplan med halva gänget. Jag hade även bakat en äpplepaj som det skulle bjudas på. Det är så himla kul att planera födelsedagar, framförallt när de blir så lyckade som den här!

Radhusägare!

Stora nyheter här, jag och Mehdi har skaffat oss ett litet radhus! Sedan vi träffades har vi bott trångt, vi har konstant fått kompromissa för att få plats. Vi avancerade från ett litet korridorsrum på Wingate, till faktiska studentlägenheter med delade gemensamma utrymmen, till vår lilla etta i Lisle, och sedan tillbaka till korridor. Ursprungligen var tanken att vi skulle flytta så fort Mehdi kommit till Sverige, men att få lägenhet i Lund är ju inte det lättaste. Vi har dock haft turen att få bo på Lunds bästa studentboende, med en förstående och fantastisk korridorsanda och vi har blivit okej med tanken på att bo här tills jag tar examen.

Under tiden har vi funderat mycket på vart vi vill bo, vilket är ett tufft beslut! Vi vill bo nära bra jobbmöjligheter/större städer, men i ett säkert område. Jag vill ha närhet till natur och inte alltför långt till familjen. Vi har tittat lite på olika hem för att få en inblick i vad vi vill och inte vill ha och i den processen eskalerade tankegången från hyreslägenhet, till köpelägenhet, till att köpa hus, till att bygga hus - tills vi insåg att vi varken har råd eller möjlighet att bygga hus... Så vi skalade tillbaka lite och hamnade i ett radhus i Östra Torn!

Veckan innan vi åkte till Bryssel i augusti var vi på visning (tror det var femte visningen för oss) och vi föll pladask. Eller nästan i alla fall. Vi föll tillräckligt för att faktiskt lägga vårt första bud någonsin och tänka sig att fyra dagar senare hade vi vunnit budgivningen. Nu var problemet bara att vi inte hade det helt klart med lånelöftet än... Vi hade fått en elektronisk bekräftelse från Danskebank men vi hade inte haft något möte än, då det var inplanerat följande vecka, digitalt från Bryssel. När vi väl hade mötet visade det sig att den stolpen från Danskebank hade insett att vi gift oss och att jag, utan fast inkomst, var en "finansiell börda" och att de inte kunde ge oss tillräckligt med lån. Hur korkat som helst.

Vi fick helt enkelt ringa mäklaren och beklaga, varpå han föreslog att vi skulle kontakta Handelsbanken istället. Värt ett försök, menade han då han har avtal med dem. Så vi skickade in en ny ansökan där vi verkligen målade upp mig som den utgift jag är och förklarade att jag har inkomst men att den inte är regelbunden och garanterad. 24 timmar senare hade Oskar på Handelsbanken fixat så vi kunde få vårt lån i alla fall. Vilken STJÄRNA!!! Han förstod nämligen att jag är lika dyr oavsett om vi är gifta eller sambos, och att det bara handlade om att lura systemen. Efter en galet stressig vecka kunde vi alltså äntligen pusta ut och njuta av vår semester.

Nu förra torsdagen, två månader senare, fick vi äntligen ta emot våra nycklar och flyttproceduren kunde börja. Radhuset är i en länga av 6 hus, vi har två våningar och en liten trädgård, och det känns som det perfekta hemmet för oss. Bussen till Lund C ligger 153m bort och på andra sidan busshållplatsen har vi åkrar och öppna landskap. 

Första projektet innebar målning av ena sovrumsväggen och det visade sig att jag är en hejare på att måla! Tre lager krävdes, innan det blev som vi tänkt oss. Ska jag vara helt ärlig så började flyttproceduren redan för flera veckor sedan då jag och Mehdi, tillsammans med pappa, påbörjade vår möbeljakt. Vi har varit i diverse möbelaffärer åtskilliga gånger sedan dess och nu i söndags fick vi vår första leverans. Nu kan vi stoltsera med ett matbord, ett vitrinskåp och en säng. Matbordet invigdes förstås på en gång med kanelbullefika dagen till ära. 

Själva köket är mer eller mindre färdigt (vi väntar fortfarande på matstolar) och vi är så nöjda! Alla bröllopspresenter och resultatet av flera års samlande av Le Creuset är nu på plats i skåpen och redo att användas. Jag känner mig så lyckligt lottad, så tacksam för de möjligheter och den support vi har. Familjen har varit en klippa hittills! Pappa har åkt fram och tillbaka mellan diverse affärer för att assistera i viktiga inköp. Han instruerade och assisterade även i väggmålning och uppskruvning grejer på väggarna. Nu på lördag går själva flyttlasset från vårt lilla studentrum och sedan kan vi på riktigt kalla oss radhusbor!