Gifta igen!

Som ni vet skulle vi ju ha ett marockanskt bröllop i Fez i augusti, vilket naturligtvis inte blev av. Då bestämde vi oss i stället för att åka till Bryssel i november och ha vår muslimska vigsel där – och hela familjen skulle med! Det blir inte heller av med tanke på rådande omständigheter. Så det hela slutade med en väldigt liten – men helt perfekt – vigsel i Malmö i onsdags förra veckan. Istället för 40 graders värme och 300 gäster i Fez, hade vi en fantastisk tillställning i moskén 10-gradiga Malmö tillsammans med familjen och våra vittnen den 11/11 klockan 11 på förmiddagen. 

Oavsett storlek på tillställning så finns det ingen anledning att inte gå all in, vilket vi naturligtvis gjorde. Mamma och pappa kom och hämtade oss och vi hade kommit ett par 100 meter innan vi insåg att vi glömt ringen, ett sådant klassiskt misstag… När vi väl kom fram till Malmö var resten på plats och vi gick in. Imamen var supertrevlig. Han hade precis haft sin prästkompis över kaffe och var därför några minuter sen. Efter att alla hälsat gick vi in och satte oss runt ett massivt träbord. Vi riggade kameror för att kunna filma det hela och sedan började ordna med allt det administrativa. 

När man gifter sig inom islam hör det till att mannen ger kvinnan värdefulla presenter som en form av oberoende, finansiell försäkring. Nu är det ju inte så att det behövs i moderna Sverige eller i vårat liv, men för att symbolisera detta så fick jag en ring av Mehdi. Skämtsamt påpekade imamen att detta var min chans att verkligen be om precis vad som helst (det skulle jag vetat tidigare!), men väluppfostrad som jag är kontrade jag med att en ring är mer än nog (vilket det absolut är). När den biten av avtalet var avklarad fick vi fylla i våra föräldrars namns och sedan signera. Därefter var det dags för våra vittnen, Arnold och Kassem, att signera. Vi hade Mehdis våra kompisar Arnold och Kassem som vittnen.

Vi och imamen!

När det administrativa var över drog själva vigseln igång. Detta bestod av citerande ur Koranen och frågan om vi ville gifta oss med varandra, och tog inte många minuter sammanlagt. Men det kändes väldigt fint! Därefter tog vi lite foton innan vi åkte hem till oss på lunch. 

Då vi inte är så insatta i marockans festmat som lätt kan förberedas i förväg, bjöd vi istället på smörgåstårta, vilket aldrig sitter fel! Det följdes av en fantastisk tårta från Playbake i Malmö. Fördelen med att ha två bröllop är att man kan ha två olika teman, så istället för lila gick denna tillställning i höstens färger – och likaså tårtan. Vi beställde den från samma bageri som gjorde tårtan till vårt bröllop i somras och de är fantastiskt duktiga på att designa imponerande tårtor.

Eftersom alla skulle vidare och jobba (så går det om man gifter sig på en förmiddag mitt i veckan…) var tillställningen över på eftermiddagen. Mehdi och jag hade en fortsatt supermysig dag med en långpromenad och plantering av hallonbuskarna (de var nämligen en ”symbolisk bröllopspresent” från mamma och pappa. Emma och Hannes gav oss en te-adventskalender som jag (vi…) är sååååå taggade på att testa!).

Nu är vi alltså så gifta vi bara kan bli! Huruvida det blir en fest av något slag (bröllop eller inte) så småningom i Marocko återstår att se, beroende på vad hur Mehdis familj känner, men oavsett så är vi nöjda och glada över de fantastiska bröllop vi hittills haft. 

Jag inser också att jag glömt publicera foton från bröllopet i somras så det kommer nu i veckan för att liva upp höstmörkret!