Radhuslivet

Nu har vi bott i vårt lilla hus i ungefär en månad och det börjar verkligen kännas som hemma! Matbordsstolarna är på plats, lite väggdekorationer har kommit upp, en del lampor har också införskaffats då det helt plötsligt började bli jättemörkt. Det som saknas är nu bara soffbord, överkast, en lite byrå till sovrummet och några fler lampor, men det är ingen stress.
Jag har även fått upp ögonen för växter! Då menar jag inte sticklingar och sånt som alla andra håller på med, utan lite mer rejäla saker. Typ ett äppleträd. Det var nämligen vår inflyttningspresent från mamma och pappa. Sedan fick vi en syrenbuske från mormor och morfar och som att det inte var nog dök mamma och pappa upp med två hösthallon-plantor! Utöver det har vi även smultron och mynta. 
Vi har blivit ganska pyssliga båda två, då vi (eller jag i alla fall) har en ganska klar bild över hur vi vill ha det, men att alla små inredningsdetaljer inte går att köpa för rimliga priser. Jag gjorde till exempel en genomskinlig låda att förvara min brudbukett i som ny står så fint i vårt vitrinskåp. Jag klädde även en kruka i rep för att passa in i temat i vårt sovrum och vi repdekorerade en lampa på liknande sätt. 
Själva flytten gick galant. Vi fick fantastisk hjälp av mamma, pappa och Aka som bar och körde fram och tillbaka. Förutom att flytta hann jag även fixa Emmas hår då hon tydligen hellre gick på bröllop än att hjälpa mig bära möbler…



Det är ett otroligt lugnt område vi bor i och nära till natur är det också, så det är riktigt mysigt att promenera runt här. Busshållplatsen ligger cirka 150 meter från ytterdörren så det är ju perfekt om man inte känner för att cykla. Att ta sig till och från stan tar numera närmre 20 minuter med cykel och då är det uppför hela vägen hem. Dock är det ju nedför på vägen dit, så det är ju riktigt härligt! 



Förutom att göra oss bekväma på Stralsundsvägen så har vi även hunnit fira farsdag och hjälpa till med mamma och pappas trädgård. Om inte våra fingrar är gröna snart så vet jag inte vad som krävs! 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen Aiden!

Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsf...