Ramadan

I slutet av april började Ramadan och därmed ändrades våra rutiner. Vi hade dock en supertrevlig månad och för varje år får jag bättre och bättre förståelse för konceptet. Precis som jag alltid tyckt det varit jobbigt att fira jul långt hemifrån, så tycker Mehdi det är jobbigt att inte ha sin familj nära under Ramadan. Vi gjorde dock vårt bästa för att få det så traditionsenligt som möjligt. 

Mehdi uttryckte att han ”var ledsen” över att inte ha några chebakia – marockanska tandläkares mardröm – att bryta fastan med, och snäll som jag är (ibland) kontaktade jag hans mamma för att 1: få småkakorna hitskickade, alternativt 2: få ett recept. Det komiska i det hela är att jag fick tag på både och. Samma dag som vi köpt alla märkliga ingredienser och satt av eftermiddagen till att baka, fick vi ett paket med posten. Så vad är chebakia? Jo, det är småkakor gjorda av en deg som smaksatts med saffran och rosenblomsvatten, som man formar till omöjliga konstruktioner och friterar innan men rullar dem i flytande honung. Klibbigt värre, men honung räknas väl inte som socker, eller..? Kul var det i alla fall och Mehdi blev nöjd. Det finns inget bättre än att ”lyckas” med sådant som han sagt är ”jättesvårt”. 

Eftersom bröd är ett viktigt tillbehör till middagarna så  bakades det hejvilt hela månaden. Vi gjorde msemmen (flaky mannagryns-tunnbröd), piroger, stekpannebröd och harsha (mannagrynsscones). Till själva Eid-firandet försökte vi oss även på baghrir (mannagrynspannkakor – marockaner gillar verkligen mannagryn…) men utseendemässigt blev de en total flopp. Smaken var dock helt okej! Oavsett så blev Eid en fin tillställning med familjen. Vi firade, dagen efter vi hjälp Emma och Hannes att flytta ner till sin nyköpta lägenhet i Eslöv (så kul att de bor nära nu!), genom att ställa till med brakbrunch. 

Planen var ursprungligen att åka till Bryssel och fira Eid där, men föga förvånande blev det inte av. Inte heller blev min och Mehdis mammas resa till Marocko av i början av maj. Vi hade tänkt åka dit och bröllopsplanera men det får bli en annan gång. Med tanke på att själva bröllopet i Marocko inte verkar bli av ens, så är det ju ingen stress med planeringen. De marockanska gränserna är hårt stängda, så det kalas lär med största sannolikhet bli uppskjutet. Så nu ligger allt fokus på det svenska böllopet!