Fysiologi, flytt och food festival

Glada fysiostudenter efter sista tentan i fysiologi!

De senaste månaderna har varit väldigt intensiva men, åh, så lärorika! Fysiologi är EXTREMT spännande, men riktigt klurigt. Vi har betat av cellmetabolismen, muskulaturens fysiologiska funktioner, nervsystemet, respirationssystemet och cirkulationssystemet för att kunna förstå den friska kroppen innan vi ger oss in på den sjuka. Som om inte detta var tungt nog, har undervisarna slängt in både träningsdagböcker och en speed-kurs i gympa. Alltså, vi skulle sätta ihop och leda ett gympapass… Vi hade en hel vecka där vi inte gjorde annat än och gympade som start på träningsfysiologiavsnittet. Det följdes av styrketräning och backintervaller i St. Hans backar. Hur många utbildningar får egentligen hålla på och träna så här mycket??! Jag har helt klart hamnat rätt.

Gympan examinerades för två veckor sedan. Jag, Elsa och Julia var ett lag och vi körde schlagertema. Passet skulle vara 45 minuter och vi skulle ensamma leda 15 minuter var, i mitten av en cirkel. Det gick hur bra som helst! Klassen hängde med och hade kul, trots att vi redan gympat i över 3 timmar den dagen. Det blev hopp och stuts och stretch till the Ark, the Poodles, Alcazar, Pontare, Sarah Dawn Finer, Helena Paparizou och en massa andra kändisar. Superkul! När man två dagar i rad kommer upp i över 22000 steg, då har man minsann ansträngt sig. Vi firade avslutet på gympan med att gå och äta på Lunds internationella Street Food Festival. Mums!

Vi firade även med en fest på Alnarp. Lantmästarna har sedan 50-talet haft som tradition att bjuda dit fysioterapeuter, sjuksköterskor och hippologer på en tillställning. Vi fick ta del av deras strikta och något udda traditioner, och vi blev bjudna på god mat och roliga spex. Trevlig tradition tycker jag!

De skriftliga examinationerna som var förra veckan var inte lika kul. Jag flyttade på måndagen, jobbade på tisdagen, skrev fysiologitenta i 4 timmar på onsdagen, följt av jobb på eftermiddage, och skrev träningsfysiologtenta i 3 timmar på fredagen. Puuh. Jag är så van att skriva på dator att både hand, arm och rygg var helt slut. Nu är det bara att hålla tummarna för att det gick bra så jag kan checka av den kursen.

Flytten var också en pers. Det är galet vad mycket grejer man samlar på sig och hur tungt det är att bära ner för tre våningar. Nu har jag dock börjat komma i ordning i mitt mer än dubbelt så stora rum. Jag har satt upp byråer och min nya TV (den är hur cool som helst och skiftar färg på baksidan för att matcha vad som är på skärmen!), och jag har även fått lite grejer på väggarna. Det absolut bästa är att jag har egen dusch. Som tur var fick jag massor med hjälp av både mamma och pappa.

Pappa och jag har även hunnit springa en liten mini-löptävling. Det var ett samarbete mellan Saucony och Löplabbet som gick ut på att man skulle gissa sin tid på 2.77 km och de fem som var närmast vann varsitt par skor. Både pappa och jag var tyvärr alldeles för snabba… Men det är i alla fall kul att kunna vara ute och springa nu när våren är här!

En till som njuter av våren!

Grattis bästa syster!

Tänka sig att min lillasyster fyllde 22 igår! Självklart firades hon ordentligt, hemma hos sig i Halmstad. Hon hade bjudit hem familjen på en helmysig dag, som började med världens dunderbrunch. Jag hade varit nere och sprungit runt Kjällbydammar på morgonen så jag skulle vara riktigt hungrig. Och det var tur det, för det bjöds på äggröra, bacon, pannkakor á la Hannes, frallor med alla pålägg man kan tänka sig och färsk frukt. Alltså vilken lyx! Till frukosten blev det även presentutdelning, vilken verkade vara till belåtenhet. För att smälta maten åkte vi till Galgberget för att promenera. Jag skulle ju åkt dit med henne i höstas, men vädret var så trist då. Den här gången sken dock solen och det var en sådan där varm och skön, perfekt vårdag. Efter det tog vi även en tur på stranden, till hundarnas stora förtjusning.

När vi gått oss hungriga åkte vi hem till Emma och Hannes som hade förberett en laxgryta med purjolök och morötter. Den serverades med klyftpotatis och mammas hembakade chokladkaka till efterrätt. Vilken toppendag det var! Så välbehövd efter de senaste veckornas plugg- och flyttstress (mer om det i ett annat inlägg, jag lovar!). Jag hoppas Emma uppskattade dagen lika mycket, och att hon hade en fortsatt fantastisk födelsedagskväll!

Spring i benen!

 Ny bloggapp! Den gamla appen jag använt har mer eller mindre slutat fungera. Det är en sån grej som jag liksom inte ens funderat över, hur dålig den egentligen var och hur många bättre det garanterat finns. Så nu blir det ett litet trevligt byte här! Sitter just nu i mitt lilla rum i Lund med TENS-maskinen kopplad till benet. Springandet går fortfarande framåt, och jag gör allt jag kan för att undvika fler motgångar. Häromhelgen var Emma på besök och hon, jag och mamma gav oss ut på en löptur tillsammans. Det följdes av en dunderfrukost med scones. Och på tal om mitt lilla rum, jag har bestämt med den avgående Vice Edilen att det blir flytt två våningar ner (för mig) den femte april. TVn har anlänt och jag har förflyttat alla mina vinterkläder till Kungshult, så jag är redo!!! Det blir perfekt timing innan jag åker på min sista resa till USA på jag vet inte hur länge... Jag och Mehdi har ju haft planer på att se New York tillsammans i flera år, men det har inte hunnits med. Men nu är resa och Airbnb bokat så jag flyger in till NY den 16/4 och hem från Chicago den 23/4. Sen får det banne mig vara färdigflugit på ett bra tag. Det är dock väldigt vemodigt att inse att USA-tiden är på väg att bli helt slut. Även om det varit väldigt trist att ha Mehdi så långt borta, så har han liksom gjort att jag kunnat dra ut på uppbrottet från landet jag faktiskt kommit till att uppskatta (i vissa fall!!). Men hur som helst, det ska bli superkul att få uppleva allt en gång till. Dessutom kommer hans syster och hälsar på, så det ska också bli roligt!
På tal om att hälsa på, så gjorde Filippa och hennes syster ett spontanbesök till Lund förra veckan! Vi har inte setts på nästan 2 år!!! Det är galet vad tiden går men trots det kändes det som ingen tid alls hade passerat och det var fantastiskt kul att ses. Jag och familjen var även på besök hos mormor och morfar för en vecka sedan för att fira morfars födelsedag och det var supertrevligt det med.

Nu börjar kursen i fysiologi leda mot sitt slut och vi är inne på den mer praktiska, idrottsbiten. Vi spenderade en hel vecka på ett av gymmen i stan och lärde oss grunderna i att leda gympapass aka vi hoppade och sprang 4 dagar i sträck. Förra veckan lärde vi oss grunderna i styrketräning och den här veckan blir det kondition som gäller. Kul, kul!

News Bomb!

När Mehdi och jag träffades, var det 4 veckor kvar till sommarlovet vårat freshman-year. Långa som loven var, spenderade vi störredelen av de första månaderna ”tillsammans” distanserat. Sedan dess har vårt tillsammansvarande levnadssätt gått fram och tillbaka. De första åren var det antingen ett pyttelitet rum med en 90-säng och en enda byrå som gällde, eller befann han sig i Belgien/Marocko medan jag var i Sverige. Vi har konstant uppgraderat oss dock. I samband med att vi fick fler terminer bakom oss på Wingate, fick vi större rum och mer lägenhetsyta, men på somrarna har vi alltid varit separerade bortsett från en vecka här och där. Höjdpunkten blev ju när vi äntligen fick vår egna lägenhet utanför Chicago. I ett helt år kunde vi nu bo tillsammans i denna herrgårdsliknande etta! Men det, som ni vet, har ju sedan vägts upp av nu ungefär 7 månader med 7 timmars tidsskillnad…

April 2015

Oktober 2018

Hur som helst, poängen med mitt tillbakablickande här är att jag vill meddela att vårt distansliv nu verkar vara över! Jag har i flera år sagt att i den bästa av alla världar kommer Mehdi flytta hit, hit till mig, när vi är klara med USA, utan att veta om det ens är realistiskt möjligt. Men det är det visst! Häromdagen skrev Mehdi på sitt första riktiga-jobb-kontrakt med Qlik här i Lund! Han har fått en position som Revenue Accountant och kommer börja den 22 maj. Alltså hur bra är inte det??? Han kommer flyga hit efter sin exam den 6 maj, vilket innebär att det bara är lite drygt 2 månader kvar. Helt ofattbart! Detta kommer garanterat vara de två längsta månaderna vi spenderat isär hittills. Men den som väntar…

Mamma tyckte att vi skulle fira detta glada besked, så i Mehdis frånvaro åkte vi och åt världens dunderfika klockan 9 på kvällen häromdagen, efter att vi varit på en fotanalys/utbildning på Free Foot i Malmö tillsammans med några från klassen. Det var faktiskt väldigt intressant och den stora lärdomen var att fötterna är superviktiga och spreta med tårna så mycket du kan så mår du bra.  Men det är en annan historia.

Så då undrar ni säkert, var ska han bo? Som tur är så är det inte bara han som är företagsam, utan jag har också lyckats få ett (till) jobb. Jag ska nämligen bli Vice Edil här där jag bor, vilket liknar det jobb jag hade som Residence Assistant på Wingate – alltså lite ansvarig för vad som försiggår här på det enda kvinnliga studentboendet i Sverige. Förutom en liten lön så är den stora fördelen att jag får ett större boende, med två rum och egen dusch. Så jag har alltså tänkt att Mehdi ska få bo här också. Ingen verkar ha åsikter om att man har sällskap här, så det går nog bra tillsvidare i alla fall. Sedan är ju tanken att vi ska skaffa en ordentlig lägenhet, men den svenska bostadsbristen är en diskussion för ett annat tillfälle.

Vårigt vid Lunds StudentSKAgård!

Jag älskar verkligen att ha saker att se fram emot och planera för, så jag är redan i full gång med att förbereda för hans ankomst. I lördags åkte större delen av familjen till Ikea för att jag bland annat skulle inhandla byråar och klädhängare (det gäller ju att prioritera vad som är viktigast hehe…). Ett Ikeabesök är ju dock inte komplett utan mat, så det blev en hejdundrandes brunch innan shoppingen startade. Jag har även beställt en ny TV som kommer lagom tills jag ska få flytta in i det större rummet, eftersom jag nu kommer få plats med ett litet vardagsrum. Jag är sämst på elektronik och har ingen aning om vad jag vill ha, så Mehdi gav mig lite guidelines som jag tog med mig in på Elgiganten och frågade vilken den bästa TVn var som levde upp till våra (läs Mehdis) krav. Det blev en Phillips. Den ser fin ut.

Med pappa och farfar där fram, fick vi hålla hårt i byrån där bak! 

Vår i luften!

Det verkar som det blivit en tidig vår i år och vi har till och med haft några soliga dagar, perfekta för löprundor. Jag håller nu på att bygga upp min löpning igen, extremt försiktigt och med en väldigt långsam ökning. Vad som är fel med mina ben är jag fortfarande inte på det klara med, men eftersom det inte verkar bli så mycket bättre får jag försöka hålla obehaget under kontroll helt enkelt och ändå springa. Jag kommer ständigt med nya teorier om vad som kan vara problem, utan att lyckas få något bekräftat. Hur som helst, just nu går det bra och jag gör mitt yttersta för att det ska hålla. Men åh vad jag njuter av att få springa ute! Dock springer jag inte långt nog än för att hinna komma ut ur centrala Lund, vilket är lite trist, men statsparken är fin!

Andra fördelar med den svenska förvåren är semelsäsongen. Häromveckan blev det halvt hemmagjorda semlor till melodifestivalen och igår prövade jag en semla från Werners Bageri här i Lund. Fördelen med hemmagjorda är att osötad grädde smakar bättre! Sen har vi det där med melodifestivalen... Jag har inte sett det sen jag flyttade till USA så det är faktiskt riktigt kul att kunna se lite då och då! Man jag undrar vad som hänt med både låt-. artist-. och underhållningskvalitén? 

Svensk reklamfri TV har jag faktiskt saknat. I fredags satt jag och Sofia och kollade på både På Spåret och Skavlan och hade det supertrevligt. Vi har små uppehållsrum på vånigarna som är rätt trevliga att ha TV-kväll i, så vi tog med vår mat och snacks och hade en toppenfredagskväll.

Igår kom Fanny och hennes kille på besök. Jag mötte dem vid stationen innan vi gick och åt lunch på mitt favoritställe: Aiko Sushi - all you can eat. Efter det tog vi en tur i stan i det fina vädret och mötte hennes kompis Hedvig och Hedvigs kille. Vi turistade lite och fikade innan vi bjöds på middag hos Hedvig. Hur trevligt som helst! 

Nu påbörjar vi sista veckan av grundläggande fysiologi, innan vi går på träningsfysiologin. Det ska bli så himla intressant! Även det vi gjort nu de senaste veckorna har varit otroligt spänannde. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men grupparbeten kan vara riktigt kul. Jag är i en kanongrupp där alla verkligen anstränger sig, tar initiativ och bidrar, samtidigt som vi har superkul tillsammans. Det är faktiskt väldigt givande när man kan ha den typen av utbyte av varandra och det känns verkligen om att vi alla hjälper till så att vi alla förstår bättre. 

Glad alla hjärtans dag!

Jag har tagit upp det här med min kärlek till diverse kommersiella aspekter av trevliga traditioner förr, och nu är det dags för en av de mest affärsdrivna högtider av alla, då det är dags att minnas allas vår käre Valentin. Ja ni vet, helgonet där runt 300-talet. Eller tydligen fanns det flera martyrer runt den tiden som hette Valentin, så precis vem det är vi uppmärksammar verkar vara lite otydligt. Men det spelar väl ingen roll, för hur många här firar egentligen alla hjärtans dag på grund av sin starka, Kristna tro?
Det är, hur som helst, en rätt gammal tradition, med berättelser om bland annat Sankt Valentin som på nåt tidigt århundrade höll i vigslar för unga par, trots att dån dåvarande kejsaren av någon anledning förbjudit detta för just dessa par. Sedan kom vi till modern tid och bestämde oss för att den här Valentin nog måste ha uppskattat choklad, nallar och blommor.
Men återigen, man kan säga vad man vill om den kommersiella biten, jag tycker ändå det är otroligt trevligt att vi har en dag då man verkligen uppmuntras till att göra något extra för de man tycker om. Vare sig det är partner, vänner, familj! Alla förtjänar lite extra kärlek ibland!
"Ja, men jag ska få göra något extra för andra när jag känner för det, inte för att nån bestämt att det ska vara idag"
Okej bitter-Lisa, okej. Gör det då, men oavsett vad folk säger, tror jag inte det finns många som inte skulle bli väldigt glada över att bli lite uppmärksammade just idag. Sen är det ju trist att denna dag, liksom alla andra dagar som inte bara är medelmåttiga måndagar, blir lite överladdade med för mycket press. Men nu tycker jag vi bortser från det och önskar våra nära och kära en trevlig alla hjärtans dag!

Klar med termin 1!

Jag är nu officiellt färdig med termin 1! Alla prov kom tillbaka godkända och jag kan blicka framåt mot fysiologin och dess kemiska och biologiska processer. Den stora frågan just nu är huruvida de försöker utbilda oss till biologer eller fysioterapeuter? Men när har man inte nytta av att kunna cellandningen, nedbrytningsprocessen av pyruvat och förhållandet mellan fett- och kolhydratförbränning liksom! Hur som helst är det skönt att ha rutiner igen och ett speckat schema! Dessutom tycker jag faktiskt den här kursen verkar riktigt intressant och vår lärare är supergullig.
Det är verkligen en speciell känsla när man ser fram emot att plugga för det man lär sig är så fantastiskt spännande! Bland annat får vi laborera och testade EMG-undersökning i torsdags. Jag fick vara försöksperson och blev uppkopplad till en massa sladdar. Sen fick jag göra en massa övningar som gjorde utslag på en mätare som visade mängden impulser som skickades till mina muskelfibrer. COOLT!
Jetlaggen den här gången har varit brutal på grund av mitt superkorkade nybörjarmisstag. Eftersom jag inte sov något alls på planet hade jag förmågan att gå och lägga mig kl halv tio i söndags och sova i 10 timmar. Sedan fick jag för mig att jag kunde upprepa den processen i måndags, så jag gick och la mig halv 10 (14:30 Chicago-tid) och sov i 2 timmar innan jag vaknade. Alla som råkat sova middag i ett par timmar en sen eftermiddag vet hur hopplöst det är att somna på kvällen sen... Så det var midnatt här men middagstid i Chicago och jag var vrålhungrig (förövrigt så har jag varit hungrig på de konstigaste tider sen jag kom hem). Lite Game of Thrones och pasta med köttfärssås är väl aldrig fel mitt i natten. Men sen var det slut på det roliga och jag låg 100% sömnlös fram till kl 6 på morgonen. Men who needs sleep anyways...

Passade på att göra storkok av quinoasallad, men det är omöjligt att avgöra mängden. Jag har fortfarande inte lyckats äta upp... Tur det var gott iaf! 

På återseende!

Efter två helt fantastiska veckor måste jag återigen lämna Mehdi och Illinois. Det var varit en unik resa på så sätt att vi inte haft en massa krav och måsten, vi har helt enkelt bara kunnat chilla och ta dagarna som de kom. Mehdi har coachat några timmar om dagen så jag har passat på att träna och plugga samtidigt. Jag har simmat mer de här veckorna än jag har gjort det senaste året, och resan har blivit till ett trevligt litet träningsläger för mig då även löpningen har börjat komma igång så smått igen. När vi inte varit i bassängen eller gymmet så har vi ätit gott och njutit av vintern som slog till i samma veva som jag kom.

Vi har ätit sushi två gånger på två olika ställen, en gång med Diana och en gång med Martina och Mark. De båda kom även till förra helgens simtävling för att fotografera lite. Naturligtvis hann vi med en tur till Naperville för Chicago-styled pizza och ett besök i "min" teaffär. Mehdi tog även med mig till hans nya favorit glasställe, och det var minsann jättegott!

Med snö i mängder var det ju även givet att vi skulle åka pulka. Skolan har jättefina backar på campus som är som gjorda för pulkaåkning. Att vi sen inte hade några pulkor löstes av kafeteriabrickor. Det är få grejer man känner sig så frisk av som att spendera tid utomhus på vintern! Solen sken och det var perfekt temperatur. Ja, detta var ju innan polar vortex slog till. Tydligen blev köldknäppen i Chicago en världsnyhet med reportrar från alla möjliga nyhetskanaler som försökte kontakta bland annat svenskar i Chicago för att fråga hur kylan var. Den var kall. Minus 30 hör ju inte till vanligheterna men det varade bara i 2-3 dagar. Vi klarade oss fint och säkert, dock tog kölden livet av min kära bils batteri. Under de 5 minuterna vi spenderade på Auto Zone för att köpa ett nytt, kom minst 4 andra in med sina döda batterier, så så tufft hade vi det. Mest drabbade blev förstås de hemlösa i Chicago, men staden gjorde vad de kunde med värmebussar och kläddonationer. Vi hade en "can-drive" på simtävlingen där man kunde donera konservburkar med mat och torrprodukter som sen gavs till hemlösa och fattiga. Vi bidrog med både lasagne, pasta och en massa annat på burk. Det är imponerande hur mycket som kan konserveras.

När vi inte tränat eller lekt i snön har vi kollat på basket och volleybollmatcher. Lite mer shopping, bankärenden och postkontorsbesök har också stått på agendan. Var liksom dags att adressändra nu tyckte jag. Igår, så där sista dagen, var vi och åkte skridskor. Alltså, det är ju riktigt kul! Jag ska nog minsann leta fram mina gamla skridskor och börja åka lite då och då, så att jag åtminstone kan bli lite halvbra och bekväm. Slutligen har vi också hunnit med att se en del Game of Thrones. Med sista säsongen nalkandes kände vi att det var dags att se om alla avsnitten...
Efter en relativt snabb hemresa är jag åter på svensk mark och gör mig redo för en vecka full av skola och jobb.

Härligt att vara tillbaka!

Då var det äntligen dags! Snapchat streaken säger att det var ungefär 84 dagar sedan vi sågs sist, och det är LÄNGE. Mitt flyg till Chicago gick på eftermiddagen i fredags, så gissa om fredagen gick långsamt. Då hann jag ändå med en hel del, typ praktisk examination på kroppens röreslefunktioner, träning, städa mitt rum och packa klart så klart. Den praktiska examinationen var faktiskt riktigt kul! Jag fick undersöka Julia som skulle föreställa en höftskadad 64-åring, så jag fick ta ut rörlighet I höften, testa hamstrings stramhet, testa patellan och ligament I knät, samt göra en hållningsanalys. Jag blev godkänd så nu väntar jag bara på två tentaresultat innan termin 1 är finito! 

Hur som helst, i strålande sol och alldeles för varma kläder för den milda dagen tog jag mig till tåget som tog mig till planet som tog mig till Mehdi. Jag har aldrig varit på ett så tomt plan för. Jag hade en rad med fyra säten helt för mig själv, och det är ju rena drömmen. Så resan gick smidigt, bortsett från väldigt ogod (och då är jag absolut inte kräsen) och för lite mat. Eftersom Mehdi var på tävling blev jag hämtad av Dexter, men tillsist kom även Mehdi hem! Att se flygplatsen, min bil, åka på bekanta vägar... Detta känns verkligen som ett av mina hem. 

Vi avslutade fredagen med julklappsbyte (bättre sent än aldrig!) och Mehdi skämmer bort mig nåt helt magiskt. I mycket och förvånansvärt fint inslagna paket fann jag en Fitbit Versa med tillbehör, en mortel från le Creuset och ett par löpartights. Åh vad glad jag blev! Jag är helt besatt av klockan! Skönt att ha en som man kan ha på sig dygnet runt (förutom när jag springer, för då är det inget som kan mäta sig med min Garmin) och som kan hålla koll på en massa kul information åt en. Även Mehdi blev jätteglad för sina presenter så det var också lycka för mig! 

Bortsett från att träffa Mehdi så är en av höjdpunkterna här snön! Jag har börjat sakna en ordentlig vinter, men nu i skrivande stund är det - 15°C och massor med snö. Så lördagen bestod av promenader i snön med varm choklad, yoga med simmarna samt volleyballmatch på kvällen. Lewis förlorade, men det var ändå kul att se. 

Igår var vi och shoppade hela eftermiddagen och större delen av köpen var beställningar från familjen haha. Vi fick även kortat ner armbandet jag köpt till Mehdis Apple watch åt honom. Jag tycker verkligen om det köpcentrat, det är så mysigt och lugnt så det blev en toppendag. Vi avslutade med middag på en sportsbar för att kunna se på semifinalen i den amerikanska fotbollssäsongen. Mycket bra helg måste jag säga!

Min mat är din mat-typ av relation.