News Bomb!

När Mehdi och jag träffades, var det 4 veckor kvar till sommarlovet vårat freshman-year. Långa som loven var, spenderade vi störredelen av de första månaderna ”tillsammans” distanserat. Sedan dess har vårt tillsammansvarande levnadssätt gått fram och tillbaka. De första åren var det antingen ett pyttelitet rum med en 90-säng och en enda byrå som gällde, eller befann han sig i Belgien/Marocko medan jag var i Sverige. Vi har konstant uppgraderat oss dock. I samband med att vi fick fler terminer bakom oss på Wingate, fick vi större rum och mer lägenhetsyta, men på somrarna har vi alltid varit separerade bortsett från en vecka här och där. Höjdpunkten blev ju när vi äntligen fick vår egna lägenhet utanför Chicago. I ett helt år kunde vi nu bo tillsammans i denna herrgårdsliknande etta! Men det, som ni vet, har ju sedan vägts upp av nu ungefär 7 månader med 7 timmars tidsskillnad…

April 2015

Oktober 2018

Hur som helst, poängen med mitt tillbakablickande här är att jag vill meddela att vårt distansliv nu verkar vara över! Jag har i flera år sagt att i den bästa av alla världar kommer Mehdi flytta hit, hit till mig, när vi är klara med USA, utan att veta om det ens är realistiskt möjligt. Men det är det visst! Häromdagen skrev Mehdi på sitt första riktiga-jobb-kontrakt med Qlik här i Lund! Han har fått en position som Revenue Accountant och kommer börja den 22 maj. Alltså hur bra är inte det??? Han kommer flyga hit efter sin exam den 6 maj, vilket innebär att det bara är lite drygt 2 månader kvar. Helt ofattbart! Detta kommer garanterat vara de två längsta månaderna vi spenderat isär hittills. Men den som väntar…

Mamma tyckte att vi skulle fira detta glada besked, så i Mehdis frånvaro åkte vi och åt världens dunderfika klockan 9 på kvällen häromdagen, efter att vi varit på en fotanalys/utbildning på Free Foot i Malmö tillsammans med några från klassen. Det var faktiskt väldigt intressant och den stora lärdomen var att fötterna är superviktiga och spreta med tårna så mycket du kan så mår du bra.  Men det är en annan historia.

Så då undrar ni säkert, var ska han bo? Som tur är så är det inte bara han som är företagsam, utan jag har också lyckats få ett (till) jobb. Jag ska nämligen bli Vice Edil här där jag bor, vilket liknar det jobb jag hade som Residence Assistant på Wingate – alltså lite ansvarig för vad som försiggår här på det enda kvinnliga studentboendet i Sverige. Förutom en liten lön så är den stora fördelen att jag får ett större boende, med två rum och egen dusch. Så jag har alltså tänkt att Mehdi ska få bo här också. Ingen verkar ha åsikter om att man har sällskap här, så det går nog bra tillsvidare i alla fall. Sedan är ju tanken att vi ska skaffa en ordentlig lägenhet, men den svenska bostadsbristen är en diskussion för ett annat tillfälle.

Vårigt vid Lunds StudentSKAgård!

Jag älskar verkligen att ha saker att se fram emot och planera för, så jag är redan i full gång med att förbereda för hans ankomst. I lördags åkte större delen av familjen till Ikea för att jag bland annat skulle inhandla byråar och klädhängare (det gäller ju att prioritera vad som är viktigast hehe…). Ett Ikeabesök är ju dock inte komplett utan mat, så det blev en hejdundrandes brunch innan shoppingen startade. Jag har även beställt en ny TV som kommer lagom tills jag ska få flytta in i det större rummet, eftersom jag nu kommer få plats med ett litet vardagsrum. Jag är sämst på elektronik och har ingen aning om vad jag vill ha, så Mehdi gav mig lite guidelines som jag tog med mig in på Elgiganten och frågade vilken den bästa TVn var som levde upp till våra (läs Mehdis) krav. Det blev en Phillips. Den ser fin ut.

Med pappa och farfar där fram, fick vi hålla hårt i byrån där bak! 

Vår i luften!

Det verkar som det blivit en tidig vår i år och vi har till och med haft några soliga dagar, perfekta för löprundor. Jag håller nu på att bygga upp min löpning igen, extremt försiktigt och med en väldigt långsam ökning. Vad som är fel med mina ben är jag fortfarande inte på det klara med, men eftersom det inte verkar bli så mycket bättre får jag försöka hålla obehaget under kontroll helt enkelt och ändå springa. Jag kommer ständigt med nya teorier om vad som kan vara problem, utan att lyckas få något bekräftat. Hur som helst, just nu går det bra och jag gör mitt yttersta för att det ska hålla. Men åh vad jag njuter av att få springa ute! Dock springer jag inte långt nog än för att hinna komma ut ur centrala Lund, vilket är lite trist, men statsparken är fin!

Andra fördelar med den svenska förvåren är semelsäsongen. Häromveckan blev det halvt hemmagjorda semlor till melodifestivalen och igår prövade jag en semla från Werners Bageri här i Lund. Fördelen med hemmagjorda är att osötad grädde smakar bättre! Sen har vi det där med melodifestivalen... Jag har inte sett det sen jag flyttade till USA så det är faktiskt riktigt kul att kunna se lite då och då! Man jag undrar vad som hänt med både låt-. artist-. och underhållningskvalitén? 

Svensk reklamfri TV har jag faktiskt saknat. I fredags satt jag och Sofia och kollade på både På Spåret och Skavlan och hade det supertrevligt. Vi har små uppehållsrum på vånigarna som är rätt trevliga att ha TV-kväll i, så vi tog med vår mat och snacks och hade en toppenfredagskväll.

Igår kom Fanny och hennes kille på besök. Jag mötte dem vid stationen innan vi gick och åt lunch på mitt favoritställe: Aiko Sushi - all you can eat. Efter det tog vi en tur i stan i det fina vädret och mötte hennes kompis Hedvig och Hedvigs kille. Vi turistade lite och fikade innan vi bjöds på middag hos Hedvig. Hur trevligt som helst! 

Nu påbörjar vi sista veckan av grundläggande fysiologi, innan vi går på träningsfysiologin. Det ska bli så himla intressant! Även det vi gjort nu de senaste veckorna har varit otroligt spänannde. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men grupparbeten kan vara riktigt kul. Jag är i en kanongrupp där alla verkligen anstränger sig, tar initiativ och bidrar, samtidigt som vi har superkul tillsammans. Det är faktiskt väldigt givande när man kan ha den typen av utbyte av varandra och det känns verkligen om att vi alla hjälper till så att vi alla förstår bättre. 

Glad alla hjärtans dag!

Jag har tagit upp det här med min kärlek till diverse kommersiella aspekter av trevliga traditioner förr, och nu är det dags för en av de mest affärsdrivna högtider av alla, då det är dags att minnas allas vår käre Valentin. Ja ni vet, helgonet där runt 300-talet. Eller tydligen fanns det flera martyrer runt den tiden som hette Valentin, så precis vem det är vi uppmärksammar verkar vara lite otydligt. Men det spelar väl ingen roll, för hur många här firar egentligen alla hjärtans dag på grund av sin starka, Kristna tro?
Det är, hur som helst, en rätt gammal tradition, med berättelser om bland annat Sankt Valentin som på nåt tidigt århundrade höll i vigslar för unga par, trots att dån dåvarande kejsaren av någon anledning förbjudit detta för just dessa par. Sedan kom vi till modern tid och bestämde oss för att den här Valentin nog måste ha uppskattat choklad, nallar och blommor.
Men återigen, man kan säga vad man vill om den kommersiella biten, jag tycker ändå det är otroligt trevligt att vi har en dag då man verkligen uppmuntras till att göra något extra för de man tycker om. Vare sig det är partner, vänner, familj! Alla förtjänar lite extra kärlek ibland!
"Ja, men jag ska få göra något extra för andra när jag känner för det, inte för att nån bestämt att det ska vara idag"
Okej bitter-Lisa, okej. Gör det då, men oavsett vad folk säger, tror jag inte det finns många som inte skulle bli väldigt glada över att bli lite uppmärksammade just idag. Sen är det ju trist att denna dag, liksom alla andra dagar som inte bara är medelmåttiga måndagar, blir lite överladdade med för mycket press. Men nu tycker jag vi bortser från det och önskar våra nära och kära en trevlig alla hjärtans dag!

Klar med termin 1!

Jag är nu officiellt färdig med termin 1! Alla prov kom tillbaka godkända och jag kan blicka framåt mot fysiologin och dess kemiska och biologiska processer. Den stora frågan just nu är huruvida de försöker utbilda oss till biologer eller fysioterapeuter? Men när har man inte nytta av att kunna cellandningen, nedbrytningsprocessen av pyruvat och förhållandet mellan fett- och kolhydratförbränning liksom! Hur som helst är det skönt att ha rutiner igen och ett speckat schema! Dessutom tycker jag faktiskt den här kursen verkar riktigt intressant och vår lärare är supergullig.
Det är verkligen en speciell känsla när man ser fram emot att plugga för det man lär sig är så fantastiskt spännande! Bland annat får vi laborera och testade EMG-undersökning i torsdags. Jag fick vara försöksperson och blev uppkopplad till en massa sladdar. Sen fick jag göra en massa övningar som gjorde utslag på en mätare som visade mängden impulser som skickades till mina muskelfibrer. COOLT!
Jetlaggen den här gången har varit brutal på grund av mitt superkorkade nybörjarmisstag. Eftersom jag inte sov något alls på planet hade jag förmågan att gå och lägga mig kl halv tio i söndags och sova i 10 timmar. Sedan fick jag för mig att jag kunde upprepa den processen i måndags, så jag gick och la mig halv 10 (14:30 Chicago-tid) och sov i 2 timmar innan jag vaknade. Alla som råkat sova middag i ett par timmar en sen eftermiddag vet hur hopplöst det är att somna på kvällen sen... Så det var midnatt här men middagstid i Chicago och jag var vrålhungrig (förövrigt så har jag varit hungrig på de konstigaste tider sen jag kom hem). Lite Game of Thrones och pasta med köttfärssås är väl aldrig fel mitt i natten. Men sen var det slut på det roliga och jag låg 100% sömnlös fram till kl 6 på morgonen. Men who needs sleep anyways...

Passade på att göra storkok av quinoasallad, men det är omöjligt att avgöra mängden. Jag har fortfarande inte lyckats äta upp... Tur det var gott iaf! 

På återseende!

Efter två helt fantastiska veckor måste jag återigen lämna Mehdi och Illinois. Det var varit en unik resa på så sätt att vi inte haft en massa krav och måsten, vi har helt enkelt bara kunnat chilla och ta dagarna som de kom. Mehdi har coachat några timmar om dagen så jag har passat på att träna och plugga samtidigt. Jag har simmat mer de här veckorna än jag har gjort det senaste året, och resan har blivit till ett trevligt litet träningsläger för mig då även löpningen har börjat komma igång så smått igen. När vi inte varit i bassängen eller gymmet så har vi ätit gott och njutit av vintern som slog till i samma veva som jag kom.

Vi har ätit sushi två gånger på två olika ställen, en gång med Diana och en gång med Martina och Mark. De båda kom även till förra helgens simtävling för att fotografera lite. Naturligtvis hann vi med en tur till Naperville för Chicago-styled pizza och ett besök i "min" teaffär. Mehdi tog även med mig till hans nya favorit glasställe, och det var minsann jättegott!

Med snö i mängder var det ju även givet att vi skulle åka pulka. Skolan har jättefina backar på campus som är som gjorda för pulkaåkning. Att vi sen inte hade några pulkor löstes av kafeteriabrickor. Det är få grejer man känner sig så frisk av som att spendera tid utomhus på vintern! Solen sken och det var perfekt temperatur. Ja, detta var ju innan polar vortex slog till. Tydligen blev köldknäppen i Chicago en världsnyhet med reportrar från alla möjliga nyhetskanaler som försökte kontakta bland annat svenskar i Chicago för att fråga hur kylan var. Den var kall. Minus 30 hör ju inte till vanligheterna men det varade bara i 2-3 dagar. Vi klarade oss fint och säkert, dock tog kölden livet av min kära bils batteri. Under de 5 minuterna vi spenderade på Auto Zone för att köpa ett nytt, kom minst 4 andra in med sina döda batterier, så så tufft hade vi det. Mest drabbade blev förstås de hemlösa i Chicago, men staden gjorde vad de kunde med värmebussar och kläddonationer. Vi hade en "can-drive" på simtävlingen där man kunde donera konservburkar med mat och torrprodukter som sen gavs till hemlösa och fattiga. Vi bidrog med både lasagne, pasta och en massa annat på burk. Det är imponerande hur mycket som kan konserveras.

När vi inte tränat eller lekt i snön har vi kollat på basket och volleybollmatcher. Lite mer shopping, bankärenden och postkontorsbesök har också stått på agendan. Var liksom dags att adressändra nu tyckte jag. Igår, så där sista dagen, var vi och åkte skridskor. Alltså, det är ju riktigt kul! Jag ska nog minsann leta fram mina gamla skridskor och börja åka lite då och då, så att jag åtminstone kan bli lite halvbra och bekväm. Slutligen har vi också hunnit med att se en del Game of Thrones. Med sista säsongen nalkandes kände vi att det var dags att se om alla avsnitten...
Efter en relativt snabb hemresa är jag åter på svensk mark och gör mig redo för en vecka full av skola och jobb.

Härligt att vara tillbaka!

Då var det äntligen dags! Snapchat streaken säger att det var ungefär 84 dagar sedan vi sågs sist, och det är LÄNGE. Mitt flyg till Chicago gick på eftermiddagen i fredags, så gissa om fredagen gick långsamt. Då hann jag ändå med en hel del, typ praktisk examination på kroppens röreslefunktioner, träning, städa mitt rum och packa klart så klart. Den praktiska examinationen var faktiskt riktigt kul! Jag fick undersöka Julia som skulle föreställa en höftskadad 64-åring, så jag fick ta ut rörlighet I höften, testa hamstrings stramhet, testa patellan och ligament I knät, samt göra en hållningsanalys. Jag blev godkänd så nu väntar jag bara på två tentaresultat innan termin 1 är finito! 

Hur som helst, i strålande sol och alldeles för varma kläder för den milda dagen tog jag mig till tåget som tog mig till planet som tog mig till Mehdi. Jag har aldrig varit på ett så tomt plan för. Jag hade en rad med fyra säten helt för mig själv, och det är ju rena drömmen. Så resan gick smidigt, bortsett från väldigt ogod (och då är jag absolut inte kräsen) och för lite mat. Eftersom Mehdi var på tävling blev jag hämtad av Dexter, men tillsist kom även Mehdi hem! Att se flygplatsen, min bil, åka på bekanta vägar... Detta känns verkligen som ett av mina hem. 

Vi avslutade fredagen med julklappsbyte (bättre sent än aldrig!) och Mehdi skämmer bort mig nåt helt magiskt. I mycket och förvånansvärt fint inslagna paket fann jag en Fitbit Versa med tillbehör, en mortel från le Creuset och ett par löpartights. Åh vad glad jag blev! Jag är helt besatt av klockan! Skönt att ha en som man kan ha på sig dygnet runt (förutom när jag springer, för då är det inget som kan mäta sig med min Garmin) och som kan hålla koll på en massa kul information åt en. Även Mehdi blev jätteglad för sina presenter så det var också lycka för mig! 

Bortsett från att träffa Mehdi så är en av höjdpunkterna här snön! Jag har börjat sakna en ordentlig vinter, men nu i skrivande stund är det - 15°C och massor med snö. Så lördagen bestod av promenader i snön med varm choklad, yoga med simmarna samt volleyballmatch på kvällen. Lewis förlorade, men det var ändå kul att se. 

Igår var vi och shoppade hela eftermiddagen och större delen av köpen var beställningar från familjen haha. Vi fick även kortat ner armbandet jag köpt till Mehdis Apple watch åt honom. Jag tycker verkligen om det köpcentrat, det är så mysigt och lugnt så det blev en toppendag. Vi avslutade med middag på en sportsbar för att kunna se på semifinalen i den amerikanska fotbollssäsongen. Mycket bra helg måste jag säga!

Min mat är din mat-typ av relation. 

Hjälp och rekommendationer sökes! :)

Nytt år, nya möjligheter och nytt hopp om att Mehdi ska flytta hit! Jag tänkte bara höra mig för om någon av er läsare har kontakter inom finans- och ekonomivärlden? Mehdi blir alltså klar med sin Master of Science in Finance i maj, och har sedan tidigare en kandidat inom samma ämne. Han är öppen för olika inriktningar då han nu i början av sin karriär vill ta chansen att se och lära sig så mycket som möjligt. Han har både tidigare universitetslärare och chefer som referenser, och jag kan intyga om att han är rätt så trevlig att ha att göra med! Det stora kruxet är att hans svenskakunskaper för tillfället inte sträcker sig längre än till hej, hejdå, godnatt och köttfärssås... Men det går väl att ordna till relativt kvickt! Annars är han språkligt begåvad och pratar engelska och franska flytande, samt marockanska semiflytande. Det var hela min pitch, hör jättegärna av er om ni eller nån ni känner kan tänkas ha möjligehet för anställning senare i år! Tack för hjälpen! :)

Välkommen 2019!

Vid midnatt den 31 december stod jag i Malmö med ett gäng fantastiska, blivande fysioterapeuter och ringde in det nya året. En av mina vänner frågade vad de tre största händelserna för mig var från det gångna året, händelser värda att minnas. Det var faktiskt inte så lätt att välja ut endast tre och det tar jag som ett gott tecken. Mycket har hunnit hända och jag fortsätter leva ett oförutsägbart liv med mycket vändningar och äventyr.
Den största händelsen under 2018 måste ändå ha varit skolstarten. Att ha modet att ta beslutet att hoppa på ytterligare en utbildning var inte lätt. Men efter att ha tänkt en hel del så kom jag fram till att jag hellre lägger några extra år nu, än spenderar 40+ år åt något jag egentligen inte vill göra. Att jag sen hade turen att hamna i tidernas mest sammanhållna och fantastiska klass, det är ett under!
Jag kommer så väl ihåg min tankeprocess i våras. Jag skulle under inga som helst omständigheter flytta hem till hösten, men tänkte att det kunde vara kul att anmäla mig till fysioterapeutprogrammet för att se om jag kom in. Det gjorde jag ju och sen tog mina oplanerade planer sig en svängom. 

Priset för årets största omställning gick dock till flytten hem från Chicago. När jag lämnade Sverige var jag berädd på kulturkrockar och att jag skulle behöva anpassa mig, men det slog mig aldrig in att jag skulle behöva anpassa mig tillbaka när jag flyttade hem igen. Sådana saker som Swish, BankID, var man köper vad, pendla med kollektivtrafik och så vidare var saker jag fick lista ut. Men så länge har du väl ändå inte varit borta Erika? Nej kanske inte, men de åren jag har varit iväg, är i princip hela mitt vuxna liv. Sedan underlättade det ju inte att killen jag i princip bott med i 4 år nu helt plötsligt var 7 tidszoner bort.
När jag flyttade hem tänkte jag bo hos mamma och pappa och pendla till Lund, men med en liten skvätt av ännu mer tur fick jag ju boende i Lund. Så nu har jag alltså flyttat hemifrån hela fyra gånger och det skulle inte förvåna mig om det blir fler. Väl hemma fick jag äntligen möjligheten att hälsa på Emma och Hannes i Halmstad. Det har varit så fantastiskt kul varje gång hon kommit och hälsat på mig, och jag tyckte det var supermysigt att få vara besökaren nu några gånger. Det är väldigt trevligt att ha alla så nära nu.

Vidare på min lista av nämnvärda händelser så kan ju Chicago Marathon tas upp! Inte bara loppet som sådant, men allt som hade med det att göra. Träningen, insamlingen, det faktum att både jag och pappa tog oss genom det skadade, alla fantastiska människor jag möt tack vare löpningen, ja listan är lång! Att jag sedan fick chansen att visa hela min familj (i omgångar, men ändå) staden och ställena jag kommit att bli så förtjust i, var rena drömmen. Nytt för i år har varit det årslånga dragandet på min skada. Jag har klarat mig oförskämt bra från kroppsliga besvär i alla mina år som simmare, så nu har det väl varit min tur. Självklart har det varit jättefrustrerande, men det har samtidigt gett mig perspektiv och tålamod. Man tar mycket förgivet och glömmer ibland bort att uppskatta saker och ting. Men nu är det nytt år och nya hopp, och jag håller tummarna för att jag ska vara tillbaka på banan snart!

Avslutningsvis måste jag slå ett slag för julen. Att äntligen få fira med familjen och få en riktigt traditionell, svensk jul var helt underbart! Och med det sagt så var 2018 över och jag ser fram emot ett 2019 på svensk mark. Jag är hoppfull och positiv till vad året kommer bära med sig, och jag önskar er alla en riktigt god fortsättning! 

Jag fick uppleva den längsta och riktigaste vintern någonsin. 

Jag har haft mycket ogott att säga om mitt jobb, men allt som allt lärde jag mig otroligt mycket och fick erfarenheter för livet. Dessutom lärde jag känna både intressanta och jättetrevliga människor. Den här bilden är från vår konferens i Dallas i januari. 

Ett foto från vår lilla reunion på Nationals i Greensboro. 

Bågen i St. Louis. Är det något jag är bra på så är det att ta tillfället i akt att se och uppleva så mycket som möjligt när jag får chansen. 

Mitt livs första halvmaraton! Regnigt och blött, men oj så bra det gick. Stort tack till Martina som kom och hejade och fotograferade. 

Fick firat min 24-årsdag med Mehdis familj, tårta och presenter. 

Och så det årliga besöket av världens bästa syster! Upptäcka Chicago i 35 graders värme är defnitivt en upplevelse. 

Gott nytt år på oss liksom

Jag har haft ett halvfärdigt blogginlägg om nyår och de gångna året, och allt sånt som jag brukar skriva om just vid den här tiden på året. Dock är det inlägget fortfarande bara halvt då jag haft lite ont om energi efter en veckas influensa... Varför inte börja det nya året på botten liksom, så kan det ju bara bli bättre!? Jag har inte varit sjuk-sjuk sedan gymnasiet nån gång, så jag är lite orutinerad. Lite förkylningar, visst, men inget värre än så. Alltså, det här var inget kul, nu behöver jag inte prova det nå mer.
Började hosta i tisdags, men åkte till jobb på onsdagen även om jag kände mig hängig. DÅLIG IDÉ. Sen låg jag med 40 graders feber i 4 dagar. Hela torsdagen sov jag, vilket var störtskönt. Men sen var det liksom att jag fyllt min sömnkvot för veckan och det var inte alls lika lätt att sova. Paracetamolfylld fick jag ändå ta mig samman och plugga lite inför det provet jag missade i augusti när jag var i USA. Som tur var blev jag feberfri igår och har nu precis skrivit färdigt tentan om bålens anatomi. Tack och lov var den lättare än de andra.
Hur som helst, min nyårshälsning kommer!