Dubrovnik

Vårt sista stop i Kroatien var Dubrovnik vilket definitivt gjorde hela resan komplett. Dubrovnik är en gammal stad, vars kärna är omringad av en mur med torn i varje hörn. Gatorna innanför är trånga och kantade med souveniraffärer, restauranger, glassbutiker, med mera. För att komma till Dubrovnik, som ligger lite avskilt i södra delen av landet, var man tvungen att köra igenom Bosnien i cirka 10 minuter. Därefter följde en lång sträcka av kringelikrok upp och ner för bergen innan vi kom fram till vårt fantastiskt fina airbnb. Värden var fantastisk och hade gjort iordning fat med mat och frukt till vår ankomst och hon bidrog med alla möjliga rekommendationer. Efter lite poolhäng begav vi oss ner till själva stadskärnan.

För alla Game of Thrones fans så är den här staden ett absolut måste! Ni vet hur många i förhållande har en viss sång eller plats som har stark koppling till deras relation? För mig och Mehdi har just den tv-serien en speciell plats i vårt förhållande. Vi förhöjde hela upplevelsen genom att gå en 2 timmar lång GoT-tour som varade i nästan 4 timmar. Från och med säsong 2 så spelas delar av Kings Landing, Black Water Bay, the House of the Undying, och andra scener in just där. Guiden var fenomenal och gav oss en kombinerad historie och GoT-tour (han gör historieguidning också). Under rundvandringen fick vi höra ”inside-stories” om både skådespelare och andra märkvärdiga händelser under inspelningen, och dessutom bjöd han på glass – något som var mycket uppskattat i 30+ värme. Efter Plitvice så var nog detta en av mina favoritaktiviteter på hela resan. Efter rundvandringen tog vi oss en tur på muren runt staden och njöt av utsikten.

Den här dörren behövde, under inspelningen, stängas för första gången på väldigt många år. Detta gjorde en busslast med turistande italienare väldigt irriterade eftersom de var under tidsperss och nu inte kunde ta sig in i staden.

Som ni kanske läst så utspelade sig många av våra aktiviteter på vattnet, vilket förundrade mig då i princip hela familjen Zeraidi lider av sjösjuka, och Dubrovnik blev inget undantag. Den här gången anmälde sig familjen Sjösjuk till en kajaktur och att paddla havskajak är VÅGIT. Dessutom var jag den enda med någorlunda paddelvana. Det började ändå förvånansvärt bra – eller ja, vi insåg rätt snabbt att Mehdis bröder behövde dela på sig då systern och kusinen inte precis var det starkaste paddelparet och inte borde paddla i samma kanot. Men vi paddlade på, väntade in, paddlade på, osv. Guiden gav oss lite information om diverse öar och byggnader, bland annat så stannade vi till vid ett av de första karantänhus i Europa under böldpesten. Visste ni att det heter karantän eftersom man under den tiden var tvungen att sitta i karantän i 40 dagar (quaranta på italienska)?

Hur som helst, helt plötsligt, när vi i princip bara hade en raksträcka genom öppet vatten kvar, började det blåsa ordentligt. Ni vet den känslan man får när man kastar sig över vågor och sen faller ner på andra sidan, den känslan som är superhärligt? Ungefär så gick hela sluttampen till på paddelturen. Jag var i princip den enda som inte mådde dåligt – och blev i efterhand utnämnd till resans starkaste kanotist (försöka paddla släppandes på en 80-kg man… okej, han hjälpte faktiskt till men inte tillräckligt i förhållande till viktfördelningen). Jag hade kul i alla fall.

Sista dagen på resan gav vi oss ut på ytterligare ett båtäventyr. Denna gången blev det en lugn färd från lagun till lagun. Båten hade med fenor, padelboards, undervattensjet och mat. Så det blev en heldagsutflykt med sol, bad och picknik. Det var verkligen den perfekta avslutningen på resan. Därefter flög vi tillbaka till Strasbourg för vidare färd tillbaka till Bryssel.