Härligt att vara tillbaka!

Då var det äntligen dags! Snapchat streaken säger att det var ungefär 84 dagar sedan vi sågs sist, och det är LÄNGE. Mitt flyg till Chicago gick på eftermiddagen i fredags, så gissa om fredagen gick långsamt. Då hann jag ändå med en hel del, typ praktisk examination på kroppens röreslefunktioner, träning, städa mitt rum och packa klart så klart. Den praktiska examinationen var faktiskt riktigt kul! Jag fick undersöka Julia som skulle föreställa en höftskadad 64-åring, så jag fick ta ut rörlighet I höften, testa hamstrings stramhet, testa patellan och ligament I knät, samt göra en hållningsanalys. Jag blev godkänd så nu väntar jag bara på två tentaresultat innan termin 1 är finito! 

Hur som helst, i strålande sol och alldeles för varma kläder för den milda dagen tog jag mig till tåget som tog mig till planet som tog mig till Mehdi. Jag har aldrig varit på ett så tomt plan för. Jag hade en rad med fyra säten helt för mig själv, och det är ju rena drömmen. Så resan gick smidigt, bortsett från väldigt ogod (och då är jag absolut inte kräsen) och för lite mat. Eftersom Mehdi var på tävling blev jag hämtad av Dexter, men tillsist kom även Mehdi hem! Att se flygplatsen, min bil, åka på bekanta vägar... Detta känns verkligen som ett av mina hem. 

Vi avslutade fredagen med julklappsbyte (bättre sent än aldrig!) och Mehdi skämmer bort mig nåt helt magiskt. I mycket och förvånansvärt fint inslagna paket fann jag en Fitbit Versa med tillbehör, en mortel från le Creuset och ett par löpartights. Åh vad glad jag blev! Jag är helt besatt av klockan! Skönt att ha en som man kan ha på sig dygnet runt (förutom när jag springer, för då är det inget som kan mäta sig med min Garmin) och som kan hålla koll på en massa kul information åt en. Även Mehdi blev jätteglad för sina presenter så det var också lycka för mig! 

Bortsett från att träffa Mehdi så är en av höjdpunkterna här snön! Jag har börjat sakna en ordentlig vinter, men nu i skrivande stund är det - 15°C och massor med snö. Så lördagen bestod av promenader i snön med varm choklad, yoga med simmarna samt volleyballmatch på kvällen. Lewis förlorade, men det var ändå kul att se. 

Igår var vi och shoppade hela eftermiddagen och större delen av köpen var beställningar från familjen haha. Vi fick även kortat ner armbandet jag köpt till Mehdis Apple watch åt honom. Jag tycker verkligen om det köpcentrat, det är så mysigt och lugnt så det blev en toppendag. Vi avslutade med middag på en sportsbar för att kunna se på semifinalen i den amerikanska fotbollssäsongen. Mycket bra helg måste jag säga!

Min mat är din mat-typ av relation. 

Hjälp och rekommendationer sökes! :)

Nytt år, nya möjligheter och nytt hopp om att Mehdi ska flytta hit! Jag tänkte bara höra mig för om någon av er läsare har kontakter inom finans- och ekonomivärlden? Mehdi blir alltså klar med sin Master of Science in Finance i maj, och har sedan tidigare en kandidat inom samma ämne. Han är öppen för olika inriktningar då han nu i början av sin karriär vill ta chansen att se och lära sig så mycket som möjligt. Han har både tidigare universitetslärare och chefer som referenser, och jag kan intyga om att han är rätt så trevlig att ha att göra med! Det stora kruxet är att hans svenskakunskaper för tillfället inte sträcker sig längre än till hej, hejdå, godnatt och köttfärssås... Men det går väl att ordna till relativt kvickt! Annars är han språkligt begåvad och pratar engelska och franska flytande, samt marockanska semiflytande. Det var hela min pitch, hör jättegärna av er om ni eller nån ni känner kan tänkas ha möjligehet för anställning senare i år! Tack för hjälpen! :)

Välkommen 2019!

Vid midnatt den 31 december stod jag i Malmö med ett gäng fantastiska, blivande fysioterapeuter och ringde in det nya året. En av mina vänner frågade vad de tre största händelserna för mig var från det gångna året, händelser värda att minnas. Det var faktiskt inte så lätt att välja ut endast tre och det tar jag som ett gott tecken. Mycket har hunnit hända och jag fortsätter leva ett oförutsägbart liv med mycket vändningar och äventyr.
Den största händelsen under 2018 måste ändå ha varit skolstarten. Att ha modet att ta beslutet att hoppa på ytterligare en utbildning var inte lätt. Men efter att ha tänkt en hel del så kom jag fram till att jag hellre lägger några extra år nu, än spenderar 40+ år åt något jag egentligen inte vill göra. Att jag sen hade turen att hamna i tidernas mest sammanhållna och fantastiska klass, det är ett under!
Jag kommer så väl ihåg min tankeprocess i våras. Jag skulle under inga som helst omständigheter flytta hem till hösten, men tänkte att det kunde vara kul att anmäla mig till fysioterapeutprogrammet för att se om jag kom in. Det gjorde jag ju och sen tog mina oplanerade planer sig en svängom. 

Priset för årets största omställning gick dock till flytten hem från Chicago. När jag lämnade Sverige var jag berädd på kulturkrockar och att jag skulle behöva anpassa mig, men det slog mig aldrig in att jag skulle behöva anpassa mig tillbaka när jag flyttade hem igen. Sådana saker som Swish, BankID, var man köper vad, pendla med kollektivtrafik och så vidare var saker jag fick lista ut. Men så länge har du väl ändå inte varit borta Erika? Nej kanske inte, men de åren jag har varit iväg, är i princip hela mitt vuxna liv. Sedan underlättade det ju inte att killen jag i princip bott med i 4 år nu helt plötsligt var 7 tidszoner bort.
När jag flyttade hem tänkte jag bo hos mamma och pappa och pendla till Lund, men med en liten skvätt av ännu mer tur fick jag ju boende i Lund. Så nu har jag alltså flyttat hemifrån hela fyra gånger och det skulle inte förvåna mig om det blir fler. Väl hemma fick jag äntligen möjligheten att hälsa på Emma och Hannes i Halmstad. Det har varit så fantastiskt kul varje gång hon kommit och hälsat på mig, och jag tyckte det var supermysigt att få vara besökaren nu några gånger. Det är väldigt trevligt att ha alla så nära nu.

Vidare på min lista av nämnvärda händelser så kan ju Chicago Marathon tas upp! Inte bara loppet som sådant, men allt som hade med det att göra. Träningen, insamlingen, det faktum att både jag och pappa tog oss genom det skadade, alla fantastiska människor jag möt tack vare löpningen, ja listan är lång! Att jag sedan fick chansen att visa hela min familj (i omgångar, men ändå) staden och ställena jag kommit att bli så förtjust i, var rena drömmen. Nytt för i år har varit det årslånga dragandet på min skada. Jag har klarat mig oförskämt bra från kroppsliga besvär i alla mina år som simmare, så nu har det väl varit min tur. Självklart har det varit jättefrustrerande, men det har samtidigt gett mig perspektiv och tålamod. Man tar mycket förgivet och glömmer ibland bort att uppskatta saker och ting. Men nu är det nytt år och nya hopp, och jag håller tummarna för att jag ska vara tillbaka på banan snart!

Avslutningsvis måste jag slå ett slag för julen. Att äntligen få fira med familjen och få en riktigt traditionell, svensk jul var helt underbart! Och med det sagt så var 2018 över och jag ser fram emot ett 2019 på svensk mark. Jag är hoppfull och positiv till vad året kommer bära med sig, och jag önskar er alla en riktigt god fortsättning! 

Jag fick uppleva den längsta och riktigaste vintern någonsin. 

Jag har haft mycket ogott att säga om mitt jobb, men allt som allt lärde jag mig otroligt mycket och fick erfarenheter för livet. Dessutom lärde jag känna både intressanta och jättetrevliga människor. Den här bilden är från vår konferens i Dallas i januari. 

Ett foto från vår lilla reunion på Nationals i Greensboro. 

Bågen i St. Louis. Är det något jag är bra på så är det att ta tillfället i akt att se och uppleva så mycket som möjligt när jag får chansen. 

Mitt livs första halvmaraton! Regnigt och blött, men oj så bra det gick. Stort tack till Martina som kom och hejade och fotograferade. 

Fick firat min 24-årsdag med Mehdis familj, tårta och presenter. 

Och så det årliga besöket av världens bästa syster! Upptäcka Chicago i 35 graders värme är defnitivt en upplevelse. 

Gott nytt år på oss liksom

Jag har haft ett halvfärdigt blogginlägg om nyår och de gångna året, och allt sånt som jag brukar skriva om just vid den här tiden på året. Dock är det inlägget fortfarande bara halvt då jag haft lite ont om energi efter en veckas influensa... Varför inte börja det nya året på botten liksom, så kan det ju bara bli bättre!? Jag har inte varit sjuk-sjuk sedan gymnasiet nån gång, så jag är lite orutinerad. Lite förkylningar, visst, men inget värre än så. Alltså, det här var inget kul, nu behöver jag inte prova det nå mer.
Började hosta i tisdags, men åkte till jobb på onsdagen även om jag kände mig hängig. DÅLIG IDÉ. Sen låg jag med 40 graders feber i 4 dagar. Hela torsdagen sov jag, vilket var störtskönt. Men sen var det liksom att jag fyllt min sömnkvot för veckan och det var inte alls lika lätt att sova. Paracetamolfylld fick jag ändå ta mig samman och plugga lite inför det provet jag missade i augusti när jag var i USA. Som tur var blev jag feberfri igår och har nu precis skrivit färdigt tentan om bålens anatomi. Tack och lov var den lättare än de andra.
Hur som helst, min nyårshälsning kommer!