Praktik

Den här terminen har bara flugit förbi. Vi hade den tuffaste kursen hittills i början av året där vi mer eller mindre skulle kunna undersöka, diagnostisera och behandla varandra under en praktisk examination. Som tur var gick det bra och jag kunde i lugn och ro påbörja min praktik. Totalt har vi 10 veckors praktik varav 5 är inom kommunen och 5 på en vårdcentral. Jag fick dock två kommunplatser så jag var först 2 veckor på Norrdala där jag jobbat sedan i maj (vad är oddsen??) och sedan 3 veckor på Papegojelyckan i Lund, ett boende med mer psykiatriinriktning. Båda mina handledare var jättebra och jag trivdes hur bra som helst. Själva jobbet var dock inte speciellt utmanande så jag tror inte jag skulle vilja jobba så i början av min karriär.

Nu de senaste 2 veckorna har jag varit på Vårdcentral Måsen här i Lund och det har minsann varit utmanande så det både räcker och blir över… Det är dock riktigt roligt! Jag har fått undersöka och behandla ryggar, höfter, axlar, nacke, knän och till och med en fot och jag lär mig massor. Jag har 3 veckor kvar där sedan är det i princip bara opponering kvar innan jag tar examen. Ser verkligen fram emot att bli klar!

En glad nyhet är att jag blivit erbjuden och accepterat ett sommarvikariat på ortopeden i Malmö! Att få jobba på ortopeden har verkligen varit det jag helst velat så jag är så glad över att ha fått den möjligheten. Dessutom ska Julia, min uppsatspartner, också vara där så vi kommer ha tidernas sommar tillsammans.

Little Lisle då? Hon växer så det knakar med sina 22kg just nu. Hon är så duktig och glänser verkligen på valpkursen. De första 2 gångerna var rätt utmanande då hon inte var ett dugg intresserad av att samarbeta men hon har på något sätt lärt sig att träning är kul och har de senaste gångerna haft ett jättebra fokus. Hon har en fantastisk off-switch så hemma är hon hur lugn som helst, men när vi tränar eller är i hundparken är energin 100% - precis så som man vill ha det helt enkelt.

Vår största utmaning just nu är att lära henne gå lugnt och fint i koppel och att lära henne att pälsborsten inte är en fiende, annars är det mesta rätt bra faktiskt. Hon har till och med börjat lyssna när Pepsi säger ifrån så de fungerar helt okej tillsammans. Mattis är fortfarande ett projekt dock… Hon har även tappat i princip alla sina valptänder och kan varken dricka eller salivera utan att det droppar ur munnen på henne vilket ser lite komiskt ut. 

Little Lisle

Nu har vi haft lilla Lisle hos oss i 6 veckor! Hon har ny passerat 3 månader och hon växer så det knakar. Redan första veckan kunde vi se hur hon blev större dag för dag. Upphämtningshelgen var en spännande upplevelse. Mehdi, som inte kunde sova natten innan, var redo att åka till Arboga kockan 3 på morgonen, men jag övertalade honom om ytterligare en timme sömn… Så halv 5 begav vi oss. Vi hade tagit med allt vi kunde tänka på – en liten hundbur, sele, halsband, koppel, leksaker, tuggben, mat, vatten, kissmattor. Till oss själva hade vi tonfisksallad på hembakat bröd, pastasallad och snacks. Det gäller ju verkligen att ha något att sysselsätta sig med på vägen.

Det tog nästan 6 timmar att köra dit och det var mörkt ute större delen av vägen. Väl framme möttes vi av ett hav av valpar och valpköpare. Det var verkligen full rulle på djuren. Kullen består av 9 valpar, och vi fick även träffa mamman och storasystern från förra kullen. Till sist fick Lisle säga hejdå och vi begav oss. Hemresan började med 10 minuter av konstant gnällande varpå hon lugnade sig och kröp så lång in i buren, så långt bort från mig hon kunde komma och la sig där… Vi satt i baksätet medan Mehdi körde. Efter knapp två timmar stannade vi och tig ut henne. Hon var först väldigt tveksam men började snart skutta runt. Det tog dock inte mer än ca 5 minuter innan hon skakade av kyla (det var ca -12 och massor med snö) så vi åkte vidare.

På något sätt tror jag at det var här hon förstod att vi tre hörde ihop, för medan jag satt och värmde henne i bilen, plockade Mehdi ihop hennes skålar och grejer och Lisle gnällde och tjöt tills Mehdi också kommit in och satt sig i bilen. Det var som att hon var orolig att förlora ytterligare en person (eller så vill hon bara att han skulle starta motorn så det blev lite varmare…). Hur som helst, efter den första pausen var det mitt knä som gällde större delen av vägen hem. 

Hon hanterade verkligen resan och omställningen av att flytta som en champ! Så fort vi kom hem gick hon fram till sin säng och klargjorde att det var hennes, det tog inte lång tid innan hon lärde sig att säga till när hon behöver gå ut och hon har faktiskt inte tagit sönder allt för mycket här hemma. Första veckan åt hon väldigt dåligt – vilket tydligen inte är ovanligt när stressen över att behöva dela mat med 8 andra plötsligt försvunnit – men nu har hon en aptit som ingen annan.

Nu, 6 veckor senare, är hon ca 7 kg tyngre, färdigvaccinerad och väl acklimatiserad. Hon är otroligt smart och nyfiken, och det enda hon verkar vara rädd för ar dammsugaren. Hon älskar när folk kommer och hälsar på, när främlingar ger henne uppmärksamhet och klappar henne, och när hon får leka med andra hundar. Men över allt annat älskar hon pinnar (grenar, buskar, träd, rötter…). Hon har lärt sig vad nej betyder, hon förstår ”leave it” även om hon ibland väljer att ignorera det, och i distraktionsfria miljöer kan hon redan massor med kommandon (i alla fall med rätt motivering). Hennes bästa kompis är en jämnårig border collie som heter Ned (Pepsi och Mattis tycker inte om henne… än!) och hon älskar hundparker och att vara ute på utflykt. Det kommer nog bli bra det här!

Smutsig hund = glad hund

En 2020 tillbakablick

Nu så här ett par dagar in på 2021 känner jag att det är dags att reflektera över året som varit. Samtidigt som det har varit ett väldigt tufft år på många sätt, har det även varit ett av de bästa åren i mitt liv – det kan ju omöjligt vara annat när man både gift sig och köpt sitt första hus. Stora delar av 2020 handlade om bröllop och bröllopsplanering för mig, något jag har tyckt varit väldigt kul. Vi började till och med året som gäster på Mehdis brors bröllop, vilket blev en fin tillställning i Bryssel. Det följdes av klänningsköp och bröllopsmässa och en massa annat innan pandemin slog till med allt vad det innebar. 

När jag kommer att se tillbaka på detta året kommer jag minnas det med en väldig respekt. Respekt för hur svårt det är att hantera en global kris, respekt för allas individuella sätt att hantera situationen, respekt för sjukvården. Jag har haft tur, mitt bröllop blev av, skolan har fortgått, jag har kunnat jobba, men långt ifrån alla har haft samma tur. Det har varit ett mörkt år, många har lidit, många har lämnat oss - och dessa kommer alltid finnas i våra tankar. Trots detta har jag valt och kommer fortsätta att välja att fokusera på de ljusglimtar som varit.

En sådan ljusglimt var min väldigt korta, men roliga, come-back i bassängen som ledde till personbästa på 50fr i början av året. Känslan av att få ha en tävlingsdräkt och att känna sig snabb var fantastisk. När jag la simningen på hyllan (igen) köpte vi landsvägscyklar som förgyllde vår sommar. På min födelsedag cyklade vi hela vägen till stranden för att bada till och med och det är minsann inte varje år det varit varmt nog för det. En annan ljusglimt var vår lilla weekend i Bremen i Tyskland för att hälsa på Lenni och Lauren.

Årets största ljusglimt var dock vårt bröllop den 4 juli. Det var en så fantastisk, glädjefylld, lycklig, regnig, kärleksfull, rolig och dansfylld dag. Att dessutom få ha hela Mehdis familj här och turista runt med dem i en vecka var också riktigt kul! Det var knappt vi hann återhämta oss från allt detta innan vi åkte iväg till Kroatien. Det var väldigt länge sedan jag var på solsemester och resan blev verkligen den perfekta kombinationen av sol och bad och sightseeing. 

Mitt under detta resandet passade jag och Mehdi på att bli radhusägare. Flytten gick i början av oktober och vi har i skrivande stund bott här i ungefär 3 hela månader. Jag kan bara säga att jag stormtrivs och att vi verkligen kommit i ordning. En månad efter att vi flyttat in passade vi på att gifta oss islamiskt i Malmö moské också – eftersom vårt planerade bröllop i Marocko inte blev av. Så detta gångna året har vi alltså gift oss två gånger, köpt hus, samt köpt valp. Valpen tingades i november och nu är det mindre än två korta veckor tills vi får hem henne! 

Jag har, med tanke på omständigheterna, verkligen haft ett fint 2020. Nu blickar jag framåt mot nya äventyr och förhoppningsvis färre pandemier, och önskar alla ett god fortsättning!