Välkommen Aiden!

Nu tittar jag minsann in här igen! Känner att även om jag inte har möjlighet att hålla bloggen uppdaterad kontinuerligt, så bör stora, livsförändrande händelser fortsatt dokumenteras. Och nu är det som så att lilla Isaac har blivit storebror!

Lördagen den 5/8 föddes Aiden, 12 dagar över tiden. Det har varit en lång och inte helt besvärsfri graviditet, där ork, tålamod och kraft successivt blivit sämre och sämre. Jag jobbade fram till 2 veckor innan bf, och därefter tog jag och Isaac semester. Två veckor blev dock fyra, och det är minsann inte lätt att stimulera en nästan tvååring på hemmaplan när det regnar dygnet runt och jag själv knappt kan orkar gå eller kan sova. Som tur var fick jag mycket hjälp från både familj och kompisar. 

Tisdagen, en vecka efter bf, var jag inne för undersökning och igångsättningsbedömning. Läkarna ville vänta, så jag bokade in en ny tid på fredagen och var mer eller mindre tillsagd att det då blir en igångsättning. Då vi var bjudna på bröllop i Köpenhamn den femte (ett Wingatepar) som vi misstänkte att vi skulle missa, passade vi på att åka till Köpenhamn på torsdagen för att träffa alla gamla simkompisar. Vi lämnade Isaac och Lisle hos mamma och pappa då vi trodde vi skulle bli kvar på sjukhuset dagen efter och sedan körde vi över bron! Vi hade en superkväll! Följande morgon åkte vi till sjukhuset för en ny bedömning.

Efter att ha väntat i 4 timmar på igångsättning får jag reda på att "det är för många som föder just nu och jag är inte medicinskt prioriterad" så jag får en hinnsvepning och en ny tid på söndagen. För att avlasta mamma och pappa (3 hundar plus en hårdhänt Isaac är mycket...) så hämtade vi upp Lisle på vägen hem. Strax därefter började jag få ganska mycket mensvärkskänsla. På eftermiddagen/kvällen började värkar dyka upp lite då och då, men jag trodde nog mest det bara var irritation av hinnsvepningen.

Vid 10 på kvällen, den fjärde, började jag klocka värkarna. De blev starkare och tätare för varje värk. Vid 11 ringde jag förlossningen som tyckte att "de inte var regelbundna nog och att jag kanske blir hemskickad om jag åker in för tidigt". Vi avvaktade ca 45 minuter till innan jag inte stod ut längre. Mehdi packade ihop allt vi behövde samtidigt som han sprang fram och tillbaka och värmde min vetekudde i hopp om någon sorts smärtlindring, sedan åkte vi till Malmö. Samtidigt fick vi ringa upp pappa och be honom komma och hämta Lisle igen... Eftersom patienthotellet i Lund hade sommarstängt ville jag hellre föda i Malmö för att kunna stanna kvar en extra natt.

Värkarna avtog något i bilen så vi började nästan fundera på om jag blivit lurad i alla fall, men så fort jag reste mig igen så drog de igång värre än någonsin. Från bilen och in till rummet (ca 50 meter) hann jag med 3 värkar och personalen som verkat tro att jag inte var speciellt redo fick plötsligt bråttom att ställa iordning rummet. Min första och enda efterfrågan var att få epidural så snart som möjligt, då jag hade älskat känslan av det med Isaac. Barnmorskan undersöker mig och säger att det kommer inte hinnas med. Jag var redan öppen 9cm (hade varit öppen 3-4 på förmiddagen samma dag) och hon kunde se att han var redo att komma ut.

Från att vi anlänt tog det totalt en timme och 15 minuter innan Aiden var ute. Krystjobbet denna gång tog dubbelt så lång tid som med Isaac (15 minuter) då värkarna av någon anledning avtog och detta var fruktansvärt smärtsamt jämfört med Isaac's förlossning. Den lille stackarn föddes i vidöppen hjässbjudning och fastnade dessutom mellan värkar och var helt lila när han kom ut. Han återfick dock färgen snabbt och alla värden var bra. Tydlige är vidöppen bjudning hyfsat ovanligt, och innebär att barnet föds med ansiktet mot mammans mage istället för mot mammans rygg. Detta är ofta förenat med behov av instrument för att få ut barnet, samt en massa skador och komplikationer för mamman. Jag verkar som tur var ha klarat mig hyfsat! Sekunden efter att han kom var allt som bortglömt och vi är så nöjd och stolta över äntligen få ha honom hos oss!

 

Vid lunch på lördagen gick Mehdi ut och kom tillbaka med detta till mig! Brieost är det jag saknat mest under graviditeten och detta blev verkligen pricken över i:et på förlossningsdagen! 

Han föddes 01:44 på lördagen och vi stannade till söndag morgon innan vi åkte hem. Det var skönt att bli uppassad lite och att äntligen få sova efter att ha varit vaken i nästan 36 timmar (kunde inte sova på hela lördagen pga brutala eftervärkar). Servicen och hjälpen var fantastisk, bortsett från en nattsköterska som kom med en flaska till Aiden kl 03 och tände alla lampor hon kunde hitta rummet med hon undrade hur vi kunde se något i detta mörker...

Väl hemma tog vi det lugnt ett dygn till innan vår älskade Isaac kom hem! Han kom med mormor, morfar, moster och mosters kille så vi kunde njuta av brunch tillsammans. Både Isaac's och Lisle första möte med bebis har gått riktigt bra. Isaac är så snäll och fin mot honom, även om han är lite klumpig och gärna delar babynestet.

Det var en lång väntan, men allt har gått så himla bra och nu njuter vi av lite ledighet tillsammans! 

Blivande husägare!

Jag tänkte delge er lite av min bostads historik, den jag kommer ihåg ialla fall (jag har enl uppgifter bott i 2 olika lägenhet i Malmö också som liten). En vacker dag fick mina föräldrar nog av "storstads"-livet och bytte ut centrala Malmö mot en åkeromgiven avstyckad gård. Sedan dess har jag tagit mig från gård, till delad studentlägenhet i Nyköping, till villa i Kungshult, till delat korridorsrum på Wingate, och så vidare genom ytterligare tre studentboenden under studie tiden där, till Mehdi's och min lilla lägenhet i Chicago, tillbaka till Kungshult, därefter till en ny studentkorridor i Lund och slutligen till vårt lilla radhus här i Lund. Efter lite räknande har jag kommit fram till att jag flyttat ifrån mina föräldrar inte mindre än 4 gånger. Och nu när man är gift och har barn så är väl ändå dessa "flytta hem till sina föräldrar"-dagarna förbi?

ICKE!

Nu har vi nämligen äntligen köpt hus!! I en by-ish!! Mehdi, killen som en gång ifrågasatte vad Lund hade att bjuda på, jämfört med Bryssel som då har både Paris och London (no comments...), ser nu fram emot att leva livet i Södra Sandby! Byn har kanske inte Paris men den har Skrylle istället! Den har även cykelbana direkt in till stan, ett fantastiskt bageri, en Ica, en väldigt hög nivå på förskolor och utbildning, och lugnet och känslan av att bo lite mer lantligt. Vi är så taggade!

Men! Vi kan ju så klart inte flytta utan att först flytta hem till mina föräldrar... Det är nämligen så att vi inte får tillgång till vårt hus förrän i februari medan köparna av vår nuvarande radhus vill flytta in i december. Så istället för att vara hemlösa så tar vi en sväng om Kungshult. Så nu kan även Mehdi snart börja räkna gångerna han flyttat hemifrån från mina föräldrar.

Allt som allt blev det hela en smidig process. Från visningen till dagen då vi både köpt och sålt, tog det 3 veckor. Radhuset kom inte ens ut på marknaden utan det räckte med 2 privatvisningar och sedan blev det sålt. Det var dock otroligt stressigt för mig som jobbade och mellan varje patient under 3 veckors tid var tvungen att buda, ringa banken, maila förskolor, svara mäklaren, och så vidare. Men nu när vi är på andra sidan av det hela så är vi så nöjda! Huset är ett 70-talshus med helt nya badrum och nyligen renoverat vardagsrum. Lisle kommer ha 682m2 tomt till sitt förfogande. Vi 4 rum som kan utnyttjas till sovrum och kontor, samt massor med förvaring och förråd. Det här kommer bli bra! 

iKlinik och Viklinik

iKlinik och Viklinik Jag började ju jobba på iKlinik i våras, en fysioterapimottagning som funnits länge och är väletablerad i både Lund och Malmö. Grundarna av kliniken slog sig häromåret ihop med en specialistläkare inom allmänmedicin och öppnade i april Viklinik Vårdcentral. Första juli fick vi fysioterapeuter äntligen flytta dit, då vårt gym stod färdigt. Vi spenderade hela fredagen den första åt att flytta allt från britsar och skrivbord, till benpressmaskin och löpband. På måndagen när vi öppnade upp möttes våra patienter av alla tiders gym och anläggning. Jag tror nog aldrig jag varit på en vårdcentral med den här typen av rehabiliteringsmöjligheter förr.

Vi har ett väldigt praktiskt upplägg i våra scheman som möjliggör för patienter som genomgår långa och utdragna rehabiliteringar att komma och träna på plats regelbundet, och på så sätt får kontinuerlig stegring och uppföljning. Det är ju även helt perfekt för mina mamma-grupper att ha dessa möjligheter. Jag känner dagligen att jag inte kunde valt en bättre arbetsplats!

Vi håller även i gratis utomhuspass 2 gånger i veckan, så har ni vägarna förbi Sankt Jörgens park en av de nästkommande måndagarna så är det jag som är på plats då!

Midsommarfirande

Alltså titta på min älskade midsommarunge! Tänka sig vilken fin och perfekt första midsommar han fick. Solen sken och det var hur varmt som helst. Lillkillen var klädd i shorts och skjorta, med väldigt korta perioder av krans på huvudet.

Hela lilla familjen åkte ut till Kungshult och umgicks med fler Kasperssons. Självklart bjöds det på midsommarmat och mängder av jordgubbar, både på tårta och i grädde. Som om inte det var nog så bjöds det på lussekatter till tårtan. Utöver detta så hade jag planerat lite lekar som verkade uppskattas, även om det försöktes fuskas hejvilt!

Vi sov över hos mamma och pappa och hängde där hela midsommardagen. Det är väldigt sällan Mehdi och jag har möjlighet att träna tillsammans nuförtiden då någon måste passa Isaac. Så vi släpade med våra racercyklar och passade på att cykla en långrunda tillsammans lördag morgon. Det var så härligt! Isaac passade på att plaska i vattenbalja. Både vi och mina föräldrar har skaffat en liten pool åt honom, men av någon anledning är han livrädd för själva poolen. Baljor går dock bra.

På kvällen åkte vi hem till Mehdis kompis Arnold och hans familj där det bjöds på grillat, vilket blev en perfekt avslutning på en perfekt midsommarhelg.

Junipusslet

Vilket pussel den här månaden har varit alltså. På grund av många olika anledningar så har både jag och Mehdi jobbat och vi har fått lösa dagarna med Isaac på andra sätt. Först kom Mehdis syster Kenza i 12 dagar och bodde hos oss och hjälpte till med Isaac på dagarna. Under tiden hon var här passade vi på att åka och plocka bär, göra sylt, gå ut och äta, och bara ta det lugnt. Det fungerade faktiskt riktigt bra!

Utsikten från Skybaren i Brunnshög! 

Efter att hon åkte hem igen så tog mina föräldrar över. Mehdi har åkt till Kugshult och jobbat därifrån för det mesta och så har Isaac kunnat hänga med sin mormor och morfar. Även Lisle lever ju livet där, med en stor trädgård att spendera hela dagarna i. Tror nog hon har varit tröttast av oss alla på kvällarna här.

Som om inte det var tufft nog som det är så bestämde sig Isaac för att skaffa lite nya tänder i början av månaden (båda övre framtänderna) vilket resulterade i ingen sömn alls i ca 2v. Nu sover han igenom nätterna igen i alla fall, men han vägrar somna innan ca kl 21. Hans favoritaktiviteter är förtillfället att starta robotdammsugaren och låta den köra på honom, krypa in i diskmaskinen och gärna försöka tömma den på smutsig disk medan mamma håller på att fylla den, simma i Lisles vattenskål, äta upp varenda fjärrkontroll han hittar, klättra upp för trappan, klättra på Lisle, med mera.

Över lag har det ändå fungerar väldigt bra och jag är så tacksam och glad över att vi har familj som ställer upp som de gör. It takes a village som man säger, och jag måste nog säga att vi minsann inte kunde haft en bättre village. Nu ser jag fram emot juli och att Mehdi går tillbaka till sin föräldraledighet så att livet kan bli lite enklare för alla inblandade.

Isaac inviger sin nya resevagn på Ikea!